Jag ville inte ta en omväg igår – ändå gjorde jag det

Jag är på en fest. Dansar mig svettig till Whitney-medlyn. Skrattar med älskade vänner. Springer på bekanta från förr. Skriker ”en gång till” när DJ:n går av. Skriker av glädje när Kakans version av ”Jag kommer”-spelas.
När krogen stänger går vi hem.

Jag följer Matilda till bussen. För att hon ska slippa gå själv. Gatorna ligger ganska tomma. Det är torsdagsnatt. Tidigare i dag, demonstrerade vi, på samma gata. Tillsammans. Då var vi tusen och åter tusen systrar. Skrek om ”halva makten – hela lönen. Hela lönen – Hela tiden” och ”Vad ska vi göra – stoppa sexismen”. Tillsammans med andra systrar är man stark. Vågar man skrika. Nu går vi tystare. I lyckorus efter en fantastisk fest.

Min kompis Andrea ringer. Hon åkte lite tidigare. Ska gå genom en mörk skogsdunge. Vill inte gå själv. Vi pratar om kvällen som varit. Skrattar åt något drama som uppstod. Berömde varandra för att vi varit så grymma. Hör hur hon slår in portkoden. Och dörren stängs. Vi säger ”Puss” och ”God Natt”.

Matildas buss kommer. Och jag går hem. Ler åt en fin kväll. En fin dag. Känner mig stolt. Samtidigt skaver det.
Jag lyckas skapa rum där jag känner mig trygg. Vissa människor. Vissa dansgolv. Vissa dagar är det här min värld också. Men. Det går så snabbt att kastas tillbaka till verkligheten. När jag säger ”Hej då” till vakten, är jag åter ute i en värld där vi tjejer ska akta oss, vara rädda, inte utmana ödet. Och där skulden alltid blir vår. Där man konstruerar tusen och åter tusen skäl för att kunna skuldbelägga oss.
Vi får inte dricka alkohol. Inte gå i mörka parker. Inte för kort kjol. Inte haft för mycket sex tidigare. Inte haft för flörtiga moves på dansgolvet. Vi skulle sagt ifrån ordentligt. Gått hem i grupp. Tagit taxi. Sparkat. Skrikit. Om inte. Då blir skulden vår.

Jag tänker först gena. Ta en lite snabbare väg hem. Genom en park. Utan lampor. Ändrar mig. Väljer omvägen. Fast jag är trött. Frusen. Vill hem. Går ändå upplysta gatan hem.

Vardagsrädslan. Förlamar. Försvagar. Förändrar mina förutsättningar i den här världen.
Först trodde jag att jag var knäpp. Ovanligt feg. Hittade på egna strategier för att skapa trygghet. Nycklarna mellan knogarna. Musik i öronen. Håret instoppat i mössan. Samtal till en vän.
Började prata med andra kvinnor. I stängda, trygga rum berättade jag min historia. Insåg att vi alla känt samma sak. Rädslan för att utsättas och vetskapen om att det här samhället skulle lägga skulden på oss. Vi hade alla strategier för att hantera den. Vi insåg att vi inte är varken knäppa eller fega. Vår reaktion är normal, i en knäpp värld.

Jag kan inte bestämma mig för att inte vara rädd. Känslor går sällan att säga till. Inte ens om man försöker på skarpen. Men jag tänker försöka sluta skämmas över min rädsla. Tänker istället prata om den. Tänker att det är en historia som allt för sällan berättas. Fast den är verklig för halva den här befolkningen. Tänker att det är viktigt. Att vi tillsammans kan skapa en annan historieskrivning. Om hur det här landet egentligen mår.

Skrivet av: Torun

Annonser

4 thoughts on “Jag ville inte ta en omväg igår – ändå gjorde jag det

  1. Väldigt intressant läsning, har egentligen ingenting att tillägga förrutom att jag iaf lägger en stor skuld på mig själv, som en del av kollektivet män skäms jag för att vi skapat en fruktansvärld, jag skuldbelägger mig själv för att jag inte gör mer för att skapa en vackrare värld för alla. Skillnaden är väl att den skulden bordw finnas där, måste finnas där..

  2. Det här med skuld är ganska fjantigt. Vet inte hur många gånger jag haft diskussioner med andra om just det här med att om killar gör vissa saker, då är det otroligt, amazing, fanfuckingtastic. Men om det är en tjej, då är det fanimej det äckligaste som finns och hon borde skämmas ectect. och varför det är så kommer jag aldrig förstå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s