Näbbgädda!

”Var tyst näbbgädda!”

Jag tror att min resa mot mitt feministiska vara började när jag hörde de där orden. Fast det visste jag inte då. Det var min lärare i lågstadiet som sa så till mig, många gånger. Jag var den mest högljudda och pratsamma av flickorna i klassen. När jag gick i tredje klass så var vi 11 elever, 8 flickor och 3 pojkar. Det var egentligen jag och en av pojkarna som var mest högljudda och pratade mest. Men jag hörde aldrig att han fick heta näbbgädda.

Att få säga det jag tycker och att få prata och bli lyssnad på har alltid varit viktigt för mig. Jag är säker på att det är viktigt för alla människor. Det är en del i att bli stark som människa, det är en del i att bygga upp självkänslan. Om ingen vill lyssna eller aktivt säger till dig att vara tyst så lär man sig till slut att det du har att säga är inte värt något. Var tyst näbbgädda.

När jag växte upp med två äldre syskon i en liten ort på landet så fanns det gott om utrymme att vara högljudd. Vi syskon bråkade och skrek när vi var små och såklart uppskattade inte våra föräldrar det, men det var inte så många som hörde. Men mina föräldrar har aldrig tystat mig. Det har inte varit ett aktivt uppmuntrande av att just jag som flicka också ska få höras och ta plats, men jag har heller aldrig blivit tystad. Det blev något av en chock att i skolan hela tiden bli tystad. Var tyst näbbgädda.

Under hela min skolgång har detta sedan fortsatt. Nog för att inga andra lärare kallade mig näbgädda, men det var inte lika accepterat att jag pratade. Pojkarna får stöka och prata men om flickorna gör det så är det inte lika okej. Där har lärarkollegiet lite att träna på. Men jag slutade inte prata vilket jag idag är glad för. Dessvärre slutar inte svårigheterna att bli lyssnad på bara för att en blir vuxen. Nej, vuxna män inte minst är fantastiskt bra på att sitta med datorn, viska med bordgrannen eller sitta med näsan i något papper när en ska tala. Även i roller där jag formellt haft inflytande så har jag känt mig hindrad av det faktum att jag är kvinna. Att det jag säger inte är lika viktigt.

Vid ett tillfälle på ett möte med ledningsgruppen på Karlstads universitet när jag var ordförande för Karlstad Studentkår så skulle jag rapportera aktuella frågor från studenterna. Bredvid mig satt en dekan och dåvarande kommunikationschefen och tittade på nämnda dekans dator samtidigt som de viskade ganska högljutt med varandra. Så jag tystnar, vilket de inte märker då deras öron är helt stängda för det som kommer ut ur min mun eller inte. Så jag tittar förebrående på dem och säger ”Ursäkta, jag har ordet och undrar om ni skulle kunna vara tysta?”. De ser tystnar och ser faktiskt lite skamsna ut. Ett par stycken i rummet började skratta åt att de blev tillsagda.

Jag är stolt över att jag sa till men kan i stunder känna att jag borde sagt ”Var tyst näbbgädda”.

Skrivet av: Beatrice

Annonser

3 thoughts on “Näbbgädda!

  1. För mig är ”näbbgädda” något positivt! Jag ser framför mig bilden av någon ung dam i skolåldern som vågar ifrågasätta, vilket ju är precis vad vill att de ska göra!

  2. Det kan tolkas olika såklart, och alla har sina kontexter det sätts in i. Min var inte positiv dessvärre. Men vad bra att du tycker det är bra med människor som ifrågasätter 🙂

  3. Ping: Nej, jag BEHÖVER inte kuk. « Skulden är inte min

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s