”Vem fan behöver män?”

På 1990-talet var det modernt att ha T-shirts, helt vanliga oformliga unisex t-shirtar med tryck, gärna någon ironisk text, t.ex. ”10 skäl varför en gurka är bättre än en man”. 1995 var jag 9 år gammal och kunde utan problem låna kläder av mamma (och hon av mig, även om det nog hände mer sällan). Det gav mig en viss status, inbillar jag mig, att jag hade t-shirtar som ingen annan hade, t-shirtar som det var mest vuxna som hade.

Jag minns specifikt en gång när jag hade lånat en av mammas T-shirtar till skolan. Just den här dagen hade TV kommit till skolan jag gick i. Jag kommer från en liten by med lite över 300 invånare och som för de flesta byskolor på 90-talet hängde ett nedläggningshot över vår skola och det var av den anledningen de kommit. Inte nog med att TV varit på min skola, jag hade blivit intervjuad! Jag berättade det för mamma när hon kom hem och hon var glad för min skull. Hon var till viss del engagerad i kampen för skolans bevarande och jag tänker att hon tyckte att det var kul att media gav det uppmärksamhet. Vi pratade om vad dom frågat och mina svarat, att dom hade filmat när vi lekte och att alla som ville vara med fått sitta på på trappan och unisont skrika ”Vi vill ha kvar vår skola”. Efter att vi pratat en stund blev mamma tyst och kollade på mig ”Du hade väl inte den där T-shirten på dig i skolan idag?” sa hon med lite lätt panik i rösten. ”Jo det är klart! Varför skulle jag ha bytt nu?” svarade jag och kollade ner på bröstet. Det var en av dom fräckaste t-shirtarna mamma hade med texten: VEM FAN BEHÖVER MÄN – jag klarar mig själv. Mamma var tyst en stund med ett stelt ansiktsuttryck innan hennes ansikte plötsligt sprack upp i ett leende och hon skrattade till och sa ”jaja, det är väl inte mycket att göra åt nu. Hoppas bara att texten inte syns i TV och nån ringer soc”.

Innan mammas reaktion hade jag sett på t-shirten som fräck för den hade en svordom och de deklarerade att man klarade sig själv. Efter mammas reaktion förstod jag att det var något så himla mycket större, att säga ”vem fan behöver män” – jag klarar mig själv” kunde uppfattas som kontroversiellt och till och med farligt och hotfull av okända människor. För första gången fick jag en förnimmelse av att man som kvinna kan genom sin självständighet och oberoende från män bli uppfattad som manshatare – trots att t-shirten för mig på inget sätt handlade om män eller deras existerande. Det var en t-shirt som handlade om mig, och framförallt om mamma. Den deklarerade helt enkelt att hon klarade sig alldeles utmärkt själv och inte behövde en partner (heteronormen ni vet). För mig var, och är, det inget aggressivt mot män, utan handlar om ens egen förmåga. T-shirten symboliserade min och min mammas värld, den värld som jag älskade och som jag kände mig trygg i. Jag och mamma hade det bra och allt det var tack vara just det, att mamma klarade sig själv – hon behövde ingen man.

Att det skulle finnas något hotfullt eller provokativt i det förstod jag inte då, men jag kan idag se kopplingar till mycket av det som vi pratar om i olika feministiska sammanhang och som ofta blir ifrågasatt som att det är hotfullt eller provocerande.

  • Till att börja med känns det exakt likadant inför den t-shirten som när jag gång på gång tvingas svara på frågor som ”varför ha ni inga män med i organisationen” eller ”män blir också våldsutsatta, varför jobbar ni inte med det” när jag är ute och pratar om den separatistiska organisation som jobbar med mäns våld mot kvinnor som jag är med i. Så fort männen exkluderas ur någonting, eller inte behövs, ska det ifrågasättas och bli ett bevis på att vi hatar män. vilket såklart inte är fallet (men det ska inte diskuteras här).
  • En annan diskussion som den här episoden speglar är de extremt motstridiga roller som vi som kvinnor ska leva upp till, i det här fallet blir det att vi 1. Ska vara självständiga och 2. inte prata om att vi är det.
  • Vi har också den starka heteronormen den speglar och uppfattningen om tvåsamheten som den enda tänkbara formen av familjebildning. Mitt nioåriga jag fick vid det här tillfället plötsligt en insikt i att om det är kontroversiellt att säga att man klarar sig själv och utan män och på så sätt insikten att då måste det vara så att man ska behöva män och inte klara sig själv.

Det finns fler exempel men jag nöjer mig med dessa och att säga att det den t-shirten framförallt symboliserar för mig är hur den här specifika situatuationen är en del av det som har gjort mig till den kvinna, och den feminist, jag är idag, och hur nära förknippat det är med att jag har växt upp med en ensamstående mamma. Jag vet, och har alltid vetat, att jag inte behöver en man, jag klarar mig själv.

Skrivet av: Elisabeth

Annonser

3 thoughts on “”Vem fan behöver män?”

  1. Kul att läsa! Jag förstår verkligen hur ditt 9-åriga jag tänkte med tanke på den tuffa tishan 😉 Man klarar sig lika bra med en mamma, min tog hand om och uppfostrade mej och mina fyra syskon. Kände aldrig något behov av en fadersfigur, mamma klarade allt fint – vem fan behöver män ;)?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s