För vem är min kropp?

Jag började arbeta när jag var 16 år. På flera av mina arbetsplatser har jag fått hantera vad jag skulle beskriva som sexuella trakasserier, ofrivilliga närmanden av chef eller kollega. Mitt första jobb var i en mataffär. Där tyckte min manliga 40+åriga chef att det var roligt att bland annat skoja om att jag borde komma hem och städa hos honom iförd endast raffset. Jag kan tillägga att mitt jobb i affären bestod i att sitta i kassan. Jag visste inte alls hur jag skulle hantera sådana skämt. Jag minns att jag blev obekväm och tyst. Männen på arbetsplatsen skrattade. De tyckte att det var festligt! Men värre skulle det bli på framtida arbetsplatser.

Jag hanterade det länge på samma sätt, blev tyst eller gick därifrån. Jag gick t.ex. tidigt ifrån personalfester för jag lärde mig snabbt att alkohol tog bort mäns spärrar ännu mer. Då hade de ju dessutom något att bortförklara sitt beteende med. När jag gick tidigt kommer dock nästa straff för då var jag ”torr” och” tråkig” som inte bjöd till. Vem vill vara torr och tråkig, speciellt om man är ny på arbetsplatsen? Jag har även testat att säga ifrån ”Sluta jag är inte intresserad” eller till och med ”Jävla äckel jag är inte intresserad” men då var jag ”otydlig”? Jag skulle ha sagt ifrån tydligare hette det. Många liknande berättelser har mina vänner berättat om, ingen plats verkar vara fredad, inte ens arbetsplatser som universitet.

Jag tycker att jag ska ha rätt att gå till mitt jobb utan att behöva hantera män som kommenterar min kropp på olika sätt. Min erfarenhet är dock istället att dessa mäns beteende många gånger istället möjliggörs genom kollegers bortförklarande ”Ja men det där är ju inget att bry sig om, han är ju sådan, du vet tuppig”. Betyder detta då att han har större rätt att gå runt och vara tuppig än vad jag har rätt till en bra arbetsmiljö där min kropp inte värderas, bedöms och kommenteras?

Inte går det att undkomma kommentarerna heller. Det går inte att göra rätt. Det hjälper inte att gå hem tidigt, visa med kroppspråket och tystnad att man är obekväm, säga ifrån att man inte uppskattar kommentarerna, klä sig i stora kläder för att skyla kroppen. Dessutom är det ju faktiskt inte jag som har gjort något fel, det är inte jag som ska behöva ändra på något. Jag ska inte behöva ta allt detta ansvar!

Genom att vara feminist har jag fått fler verktyg att hantera såda här situationer. Jag har framförallt lärt mig att inte lägga ansvaret och skulden på mig själv. Det är inte jag som har gjort fel eller som ska behöva ta ansvar för att det blir dålig stämning på jobbet när jag säger ifrån. Det är inte mitt fel att män inte kan uppföra sig och jag har rätt att sätta gränser. Genom feminismen har jag också funnit kraften i systerskap. De hjälper mig att lägga ansvaret där det hör hemma när jag inte orkar. De stöttar, peppar och tror på mig. Utan dessa viktiga personer skulle jag inte vara alls lika stark. De ger mig kraft, kunskap och glädje!

Skrivet av: Katrin

Annonser

4 thoughts on “För vem är min kropp?

  1. Hej Katrin. Vad ledsen man blir över att höra om dina minst sagt otrevliga upplevelser på dina arbetsplatser. Jag hoppas verkligen att din nuvarande och dåvarande situation kommer att förändras till att du kan trivas och känna dig bekväm.

    Någonting som du kanske borde fundera på är det här du skriver ”lärde mig snabbt att alkohol tog bort mäns spärrar ännu mer”. Det stämmer nog mycket väl att alkohol tar bort spärrar för de flesta men det gäller ju förstås också kvinnor. Att du sedan skriver ”Det är inte mitt fel att män inte kan uppföra sig”, det är en mycket grov generalisering. Borde inte du som feminist, kanske ännu mer än andra, se värdet i att inte generalisera? Åtminstone pratar många feminister ofta i dessa termer utifrån sig själva.

    Jag vet inte om det är något speciellt mansbetingat att hålla på som de här männen har behandlat dig. Jag tycker åtminstone inte att beteendet beskriver en typisk man utan snarare en typisk idiot.

    Återigen; hoppas att allt kommer att ordna sig för dig och att du i framtiden kommer att trivas på dina arbetsplatser och med dina arbetskamrater.

  2. Så modigt och viktigt att du berättar om dina upplevelser Katrin! Du är inte ensam, jag har också haft liknande upplevelser på arbetsplatser där jag jobbat. Tyvärr lever vi i ett samhälle där det är ok att ifrågasätta kvinnor och tjejer som blivit utsatta för sexuella övergrepp och trakasserier, därför blir din röst ännu mera värdefull! Din kropp är till för dig och ingen annan, låt oss aldrig glömma det!

  3. Det är oacceptabelt att bli utsatt för trakasserier och kränkningar, man skall bli behandlad med respekt för den man är. Däremot är jag tveksam till om det är ett typiskt manligt beteende. Jag känner igen en hel del av det du skriver från när jag som tonåring arbetade inom äldreomsorgen. Det var både äldre kvinnliga kollegor och ”gamla tanter” som agerade på ett inte i alla avseenden korrekt sätt.

    Sedan är det en annan sak att jag inte tog så illa vid mig, men det är ju inget försvar för ett felaktigt beteende.

  4. Till Kalle och Mattias: JA! Det är ett typiskt manligt beteende! Det är så typiskt att ni inte ens märker när ni beter er illa mot kvinnor, det är antagligen därför ni tror att det bara är ett fåtal puckon som behandlar kvinnor illa.
    Mitt råd till er är att börja lyssna! Börja lyssna och ta in vad kvinnor försöker berätta och förklara för er. Det är viktigt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s