”I´m sorry Wendy, but I don´t trust anything that bleeds for five days and doesn’t die”

Nu har jag suttit här och skrivit, suddat ut, skrivit, suddat ut. Jag vet inte exakt vad jag vill säga men säger det ändå. Endast med motiveringen, jag vill! Och, apropå den hätska hårdebatten som har florerat i media den senaste tiden, kom jag och tänka på en annan helt naturlig sak, som jag då och då skäms över i mitt kroppsliga liv, mens.

Jag hann själv aldrig känna den där känslan över att längta efter mensen men jag hade en kompis som gjorde det. Har även sett på film att det är så. (…och allt på film är ju sant) Jag undrar var tog den efterlängtade känslan tog vägen?

Min relation till denna ”blåa vätska” som kommer en gång i månaden är skum. Ja, skum. Det är det bästa ordet jag kan komma på att beskriva det hela med. En sak är säker och det är att jag inte står och hoppar av glädje varje månad. Fast jag kanske borde göra det. Det visar att jag är frisk, ”normal”, inte gravid (om jag inte vill vara gravid) eller gravid (om jag vill vara det). Det visar att jag är kvinna. Och vi vet ju alla att en kvinna utan mens är ingen ”riktig kvinna”. Hon är antingen en flicka eller tant, alternativt en klimakteriehäxa.

Det som jag mest tänker är att min relation till min mens byggs mest på min omgivning syn på den. Min pappa, som aldrig har vidrört ämnet annars, pekade någon gång på den bortglömda bindan inlindad i papper i badrummet och sa: ”den där måste du slänga i papperskorgen”. Hans röstläge sa att jag skulle hålla denna del av mitt liv i skymundan. Det var dags att bli privat helt enkelt, tolv år gammal.

Min sambo tycker att mens är det äckligaste ordet i det svenska språket. Jag själv till och med frågar honom varje månad ”är det ok att jag har mens till helgen?”, som om det vore en aktivitet, och om jag har mens kan jag inte göra någonting anat än att ha mens. Jag försvagar mig själv pga. något som är alla kvinnors vardag. Sen varför jag faktiskt frågar honom varje månad vet jag inte, för han svarar ändå jämt: ”det kan väl inte jag bestämma”. Vilket är helt riktigt.

Anledningen till att jag frågar kommer dock från påverkan av vänner (kvinnliga och manliga) där diskussionen om mens ofta hamnar i att inte kunna ha sex de få dagar som det gäller. Som om att jag sviker min partner i att inte kunna tillfredsställa hans behov just då. Att jag själv inte har sex då, reflekterar jag inte lika mycket över. Mens avsexualiserar mig och gör min partner lidande.

Ute i samhället syns mens som en blå vätska i TV. Annars kan jag inte minnas att jag hör och ser något om det. Ute i samhället hör jag barn säga: ”har du PMS eller?” eller ”jävla mensbarn” som skällsord. ”Har du PMS eller?” har jag även hört bland vuxna män och kvinnor. Mens och dess fysiska påverkan på kvinnan är ibland ett skällsord. Vad ger det för perspektiv till oss själva?

I visa kulturer ska kvinnan hålla sig borta från hushållsarbetet under mensen för att hon är oren. Detta i kulturer som vi anser är lååååångt borta från vår egna. Frågan uppstår dock, är mens verkligen rumsrent i vår egen kultur då? Om inte, varför skäms jag då för de röda fläckarna i trosorna varje månad? Eller kanske inte skäms men hyllar det heller inte. Och jag säger inte direkt vid morgonfikat ”jo, men jag har ju mens så….”

I South Park säger Mr Garrison: ”I´m sorry Wendy, but I don´t trust anything that bleeds for five days and doesn’t die”. Ett skämt? ja. Ganska roligt? Ja. Men vad säger det skämtet om vår syn på mens? Nja, kanske inte helt positivt.

Som sagt; apropå hårdebatten lägger jag till ytterligare en sak som min kvinnliga kropp ska gömma och lägga åt sidan, som om det inte fanns.

(Vi kan nu i efterhand även räkna i min text hur många gånger jag faktiskt skriver mens eller om jag använder synonymer/omskrivningar som: ”den blå vätskan”, en gång i månaden, den gången i månaden eller ”det”. Jag har verkligen försökt att skriva mens så mycket som möjligt men ändå tar det ibland emot att skriva detta ambivalenta ord)

Skrivet av: Lina

Annonser

6 thoughts on “”I´m sorry Wendy, but I don´t trust anything that bleeds for five days and doesn’t die”

  1. (nu kanske jag har kommenterat flera gånger utan att jag fattat att det funkat, men men).

    Wow superbra inlägg! Har själv funderat mycket på mens den senaste tiden och tabu’n kring den. Nu känner jag att jag också vill snacka lite mens på bloggen, och helt klart länka till detta inlägg. Word!

    • Maria, man vet om du har mens för då ligger du raklång med smärta så du behöver inte säga det vid morgonfikat Kram Elisabeth

  2. Jag håller med dig i mycket du skriver. Jag har hört många som sagt att mens är ett äckligt ord. Varför det? Ordet är väl inte fulare än tex forkortningen i talspråk för ‘medans’ = ‘mens’, eller namnet Jens.
    Jag gillar inte folk som säger: har du mens eller? Det gör mig väldigt irriterat. Som att jag inte har rätt att vara sur, att det måste bero på PMS (vilket jag har INNAN mensen, inte under tiden jag har mens!!!).
    Jag har blivit fruktansvärt irriterad också när jag hört inställningen som du beskrev om att mensen är något som är till nackdel för mannen för att han då MÅSTE avstå från sex. Helt sjukt. Precis som i alla relationer tycker jag man ska vara glad att man får något (inte bara sex alltså) överhuvud taget. Kärlek ska inte vara obligatorisk.

    Men sen måste jag säga att jag skäms inte för min mens eller tycker det är äckligt eller något sådant. Jag tycker bara det är jobbigt med alla dessa bindor och tamponger. Jag skulle gärna göra så att jag slipper mens helt när jag är klar med barnaavlandet, och det ser jag ungefär som att om man har ont i huvudet så tar man en värktablett. Har man mensvärk tar man en tablett så man slipper det. Mensvärk är lika naturligt som mens, men varför inte göra det lättare för sig om man kan? Om det gick att få fram en menstruationscykel/ägglossningscykel eller vad man ska kalla det, utan att det rinner ut något (många djur får ju inte mens till exempel), så skulle jag vara den första att skaffa det.
    Jag tycker inte att man ska skämmas för sin mens, men man kan få tycka illa om den, precis som man kan tycka illa om ifall det kliar någonstans på ryggen som man inte kommer åt.

  3. http://www.mooncup.co.uk/languages/sv/startsidan.html

    Ett litet tips om man hatar bindor och tamponger. Fungerar t.o.m smidigt om man är på fjället och inte har tillgång till rinnande vatten. På något märkligt sätt har mycket av min problematik när det gäller mens försvunnit i.o.m att jag börjat använda koppen. Känner mig fräsch och bryr mig mindre om mensen nu än någonsin. Det kan ju i.o.f.s ha med åldern att göra 😛

    Jag och min kille sedan tre år brukar ha sex även om jag har mens. Det kan lindra svåra menssmärtor otroligt mycket faktiskt. Jätteskönt! Om man inte har några problem med att det kan se ut som ett slakthus efteråt så skulle jag verkligen rekommendera att ni testar det!

    Jag är antagligen världens lyckligaste tjej utan att jag vet om det. Har hårigare ben än min kille men han bryr sig inte ett skit. Jag har på något vis glömt bort att många i vårt samhälle inte tycker det är okej för kvinnor att se ut hur som helst. Har missat allt av den här hårdebatten för tills någon dag sedan. Skrämmande att människor är så bortkopplade och omedvetna.

    Fantastiskt fin blogg! Hittade precis hit och ska definitivt fortsätta läsa…!!
    Puss, kram och kärlek systrar!

    • Hej!
      Måste säga att jag helt och hållet håller med om koppen. Jag vill även starkt rekommendera den till alla som tycker att de blir lite torra eller irriterade av tamponger eller bindor. Tjoho, för menskopp!
      Lina

  4. Ping: Den blå vätskan är här igen « systerskaparna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s