Vart tog den söta lilla flickan vägen?

Det finns företeelser som orsakar irritation. Som kryper in under huden och skaver och stör. Ibland vilar detta skavande och vid givna tillfällen när en på olika sätt blir påmind om nämnda företeelse så blossar irritationen upp med full kraft. Så fungerar i alla fall jag. Och detta handlar om en sådan företeelse, om nu något ständigt pågående kan klassificeras som företeelse?

Kanske luras ni som läsare att tro att detta inlägg handlar om något annat än vad det faktiskt handlar om. Vad vet jag. Det var en slags kombination av min ständiga svårighet att komma på bra rubriker och någon kvasiironi eller nåt sånt.

Hur som helst så befinner sig ”Den söta lilla flickan”, eller snarare den lättklädda kvinnan, överallt runtomkring oss. Och de är där som lockelse för att konsumera. I helt ORIMLIGA sammanhang. Finns det rimliga sammanhang då kan en undra? Jag kan sträcka mig till att det kan behövas när bikini eller underkläder ska visas. Å andra sidan provar jag innan jag köper och avgör därefter. Så för egen del är egentligen svaret nej. Det behövs inte lättklädda kvinnor för att kränga grejer. Katrin berörde hela industrin på ett bra sätt i gårdagens inlägg också.

För att illustrera vad jag menar så kan denna reklamannons statuera exempel:

Den här bilden är från tidningen Newz som jag tog ett exemplar av i slutet av förra året. 2011 alltså för den som nu kanske fick för sig att vi inte befinner oss på 2000-talet. En kan förledas att tro det av ovanstående annons. Men tydligen tycker vissa att det känns fräscht att kränga däck på detta vis. Och en tidning tycker att det känns fräscht att ta in annonsen. Ett lyft för tidningen kanske de tyckte. Vad vet jag. Vill du se fler ofattbara exempel på när halvnakna kvinnor används i annonser? Kika in här.

Jag blir så jävla förbannad. Märk väl att det är en kontrollerad känsla, jag använde punkt och inte utropstecken efteråt. Ett led i att jag som kvinna lätt anses alldeles för känslomässig om jag någon gång visar ilska (eller ännu värre gråter, hujedamej). Men jag blir förbannad på den STÄNDIGA objektifieringen av kvinnokroppen som det idag inte längre hörs särskilt mycket om. Tänk efter. När var det senast en debatt om reklam där lättklädda kvinnor står i förgrunden för allt från dammsugare till skrivbord och på reklamannonser i tunnelbanor och på pelare. När senast var det debatt om denna objektifiering? Jag har i så fall missat den. Det jag kan uppröras mest över är kanske min egen oförmåga att reagera i samma utsträckning som detta faktiskt förekommer (och där kommer därmed skulden jag lägger på mig själv). Jag är van detta idag. Normaliserad i att medsystrar objektifieras i konsumismens namn.

Idag är det som en given sanning att sex säljer och då finns det inget samhällsansvar på de aktörer som bara följer kapitalismens strömmar utan egen påverkan. Kanske att vi liksom kommit så långt med jämställdheten så nu är det ok att göra så här? Nu är kvinnorna starka och tar ingen notis om detta? TÄNK IGEN!

Det finns studier som visar att objektifiering av kvinnor i större utsträckning leder till att kvinnor självobjektifierar vilket leder till en ond spiral av skam och dåligt samvete. Och detsamma är inte gällande för män. Det är en del av strukturen att det ser ut på det sättet, och det är den som måste brytas. Därmed inte sagt att det principiellt kan vara bra eller okej med objektifiering så länge ingen mår dåligt av det. Läs gärna detta inlägg för en mer utförlig beskrivning av studien.

Jag säger åt helvete med objektifiering. Jag säger åt helvete åt företag som annonserar på det här sättet. Jag säger åt helvete med de som påstår att ”sex säljer, så är det bara”.

Sen uppmanar jag de män som tycker det är provocerande att företag verkar tro att de köper däck för att det är en halvnaken kvinna som tittar trånande på dem i annonsen att höja rösten. Det finns de som inte tänker med kuken och borde bli förolämpade av att de anses göra det. Ni borde ifrågasätta degraderingen av ert intellekt på samma sätt som jag ifrågasätter objektifieringen av kvinnan.

Och till er andra, I promise, hon är inte där när ni handlar

Skrivet av: Bea

Annonser

2 thoughts on “Vart tog den söta lilla flickan vägen?

  1. Jag håller helt med dig när det gäller att kränga däck med en bild på en halvnaken kvinna, det tycker jag blir så hjärndött på något sätt. Och jag tycker de män, som tycker en sån reklam är bra, är smått hjärndöda med. Det är bara fjantigt, jag vet inte vad jag ska säga mer om det, men barnsligt, löjligt, ja..
    Men när det gäller underkläder däremot tycker jag att det är en lite annan sak. Vissa underkläder i alla fall, ska ju användas för att förföra, jag vill vara ett ”objekt” ibland, med den man som jag vet älskar mig för den jag är. Jag tycker att underklädesreklam riktar sig till mig som kvinna, att så här vill jag se ut när jag vill piffa till mig lite. Hela grejen med underkläder är ju förförelse, nakenhet, utseende.
    Jag tycker att objektifieringen av kvinnor blir ett problem när en kvinna anses som en lägre stående varelse, som ett bihang bara till en bil, ett bihang till en rik man, när en kvinna måste se ut så eller så för att anses attraktiv av män (och där skulle ju kritiken av underklädesreklamer kunna komma in då i så fall), när en kvinna bara ska behaga osv.
    Men sedan kommer det alltid finnas en spänning mellan en man och en kvinna som är heterosexuella, och det kan vara roligt också, spännande, lekfullt. Det behöver inte vara härskare, undersåte. Det kan vara två likar som leker med varandra på lika villkor, och då tycker jag inte att objektifiering i det sammanhanget är fel.
    Jag vet inte om jag lyckas förklara vad jag menar, för jag håller helt med dig, men ibland känner jag att när man säger att det är fel att objektifiera kvinnor, så känns det ibland som att det vilar på en grund som är hämmande för kvinnor. En man som objektifierar sig själv, dvs bara spelar på sitt utseende, charmar tjejer med ord utan mening, eller ”köper” en tjej för pengar, det talas det inte om heller. Jag ser lika många exempel på det runt omkring mig. Det är kanske varken bra när det gäller män eller kvinnor, men när det kommer till jämställdhet talas det återigen bara om hur kvinnor ska vara eller inte vara.
    Om jag vill objektifiera mig själv, ha världens urringning och bara anspela på sex för att få så många killar som möjligt, då ska jag alltså känna mig dålig, även om det är det jag vill för tillfället. Sen finns det säkert massvis av tjejer som inte vill det, men tror att det är så de måste vara för att få uppmärksamhet av killar, men då tror jag det finns problem med självkänslan eller självförtroendet hos de tjejerna, jag vet inte om det är själva objektifieringen på reklampelare som gör att de tjejerna hamnar in underläge i sina relationer. Nu har jag babblat för mycket, hoppas du förstod vad jag menade genom allt virrvarr av tankar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s