Gå ut i världen och gör gott!

Jag har varit aktiv inom studentrörelsen i några år. Rört mig på något sätt inom den akademiska världen i 8 års tid. Där finns en del att önska när det kommer till jämställdhet kan jag säga.

Det handlar om lärares föreställningsvärld och dess inverkan på genusperspektiv i utbildningen, det handlar om brist på genusperspektiv vid val av kurslitteratur, det handlar om hur en blir bemött som ung kvinna i allmänhet men i mötesrum tillsammans med äldre herrar i synnerhet. Det handlar om en skev könsfördelning på grundutbildningen (med övervikt av kvinnor), det handlar om könssegregerade utbildningar, det handlar om hur arbetsmiljön bland doktorander drabbar kvinnor negativt och det handlar om att det i vårt land finns cirka 20% kvinnliga professorer. Var och en av dessa delar kräver sin egen analys och egna inlägg.

Just vägen till högre positioner inom högskolan tycker jag är intressant. Hur kommer det sig att det med en majoritet kvinnor på grundutbildningen slutar med endast 20 % kvinnliga professorer? Jag tror att vi kan hitta en del förklaringar till det i följande studie som presenterades häromdagen. I den konstateras det att unkna normer och föreställningar om kön ligger och ruttnar på landets högre lärosäten. Jag har känt av dem själv.

De institutioner som gärna vill hävda sina meritokratiska och vetenskapligt styrda arbetssätt besitter på ett vis också den mest dunkla versionen av ojämställdhet. För visst vill en tro att det på våra lärosäten endast finns medvetna, kunskapsproppade och välvilliga människor som endast vill ”gå ut i världen och göra gott”? Jag vill det i alla fall. Men vet bättre.

Vi har alltså forskare i vårt land som på allvar tror att det finns någon form av biologisk orsak till att inte fler kvinnor är professorer, till exempel oförmåga till abstrakt tänkande. Som vore de 20 % kvinnliga professorerna bara en anomali? Visst finns det studier som visar på skillnader mellan män och kvinnor. Tyvärr används sådana studier för att rättfärdiga orättvisor och befästa maktförhållanden mellan könen. Och dessutom är skillnaderna inom gruppen kvinnor och män i de flesta avseenden större än mellan könen. Så jag är inte rädd för att ta i biologifrågan, den är intressant tycker jag själv. Men jag blir förbannad när det används på ett moraliskt oförsvarbart sätt. Eller att det helt enkelt fabriceras ”fakta” om hur olika män och kvinnor är. Att kvinnor helt enkelt har andra, inneboende, preferenser. På ett högst ovetenskapligt sätt svarar jag: bullshit.

Nej, synen på hur de som innehar de förnämsta akademiska positionerna ska vara är den som behöver förändras tillsammans med ett ordentligt förbättringsarbete inom arbets- och studiemiljön, först då ser vi en förändring till det bättre tror jag.

Vilka problem skapar det då kanske någon tänker? Jag tänker: sämre forskning, sämre utbildning, i förlängningen fortsatt upprätthållande av normer och föreställningar i vårt samhälle då studenterna ska ut i arbetslivet. Det sprids som ringar på vattnet.

Universitet och högskolor är bara en arena som behöver göra upp med föreställningar om kön. Och den är inte allena saliggörande. Absolut inte. Men jag har en personlig uppfattning om att det är den arena där det starkast hävdas att en går på meriter och objektiva kriterier men i lika stor utsträckning längst ifrån det.

 

//Bea

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s