Vi har alla olika matsäck med oss

Att vara eller inte vara feminist, det är frågan. Nja, för mig är det ingen fråga som egentligen kan ställas så, det är för självklart för mig. Det som däremot är en fråga som kan ställas är vilken feminist en är.

Jag är såklart präglad av många saker i mitt liv. Min uppväxt med familj, området jag växte upp i, vännerna jag träffade, utbildningen jag gått, föreningar jag har varit med i och alla möten med andra människor. Det gör att ingen är som jag. Det kan låta väldigt individualistiskt, men det är likväl sant. Personligen eftersträvar jag inte likhet mellan människor, men väl att alla människor ska vara lika mycket värda i sina olikheter. Till detta kommer också feminismen.

I dess kärna menar jag att det handlar om att män är överordnade kvinnor och att detta förhållande bör (ska) förändras. Det är något som (i princip) alla feminister sluter sig kring. Men därefter finns det skillnader. Skillnader i vilka frågor en tycker är viktigast, skillnader i vilka strategier som bör följas för att uppnå den jämställdhet vi eftersträvar, skillnader i hur en ser på kön, skillnader i hur en ser på enskilda frågor som surrogatmödraskap eller om klass spelar roll för en förståelse av jämställdhetsfrågan. You name it, det finns alla möjliga skiljelinjer och tyckande inom ramen för feminismen.

Och tänk, jag tycker det är alldeles fantastiskt. Om än inte lätt alla gånger. Då utgångspunkten är att en grupp människor inte åtnjuter alla rättigheter och inflytande som en annan grupp människor så kan det ibland vara oerhört frustrerande när inte förstnämnda grupp är enade i alla frågor. Det uppstår konflikter, känslor kring vad är det att vara en bra feminist, vem är en bra feminist och vad tycker en då?

Jag sticker inte under stolen med att det är så, de här känslorna finns och kanske är de ett uttryck för den starka viljan att förändra men samtidigt vara i underläge. Detta är inga konstiga känslor, eller konstiga företeelser, de återfinns på fler områden. Vem är den bästa medmänniskan? Vem ger mest till välgörenhet eller till Röda korset eller köper mest rättvisemärkta produkter? Känslan av att inte räcka till fast en vill gott tror jag gnager hos många, feminister som miljöaktivister och många andra.

Det jag vill mena är att detta inte är ett misslyckande. Eller ett uttryck för en söndrad kamp. Så länge vi som vill framåt inte låter det bli så. Det är sunt med olika åsikter och prioriteringar så länge inte visionen tappas bort. Så länge inte den ledstjärna vi alla ser börjar blekna. För så länge vi har ögonen på målet och det som förenar oss så blir vi bara starkare av också interna debatter.

Jag är stark i min feminism och vill att andra ska vara det i sin. Men jag är kanske inte alltid den som kan stärka andra i sin feminism om vi inte alltid tycker lika. Men jag kan göra det om jag pekar på målet och andra ser samma sak som jag och vi ändå tar ett steg tillsammans på vägen dit. Även om vi går på lite olika sätt, tar paus längs vägen vid olika tillfällen och har olika saker med oss i matsäcken.

Alla feminister ska hyllas. Det är därför vi skriver här till exempel. Hyllas i sin strävan. Hyllas i sitt mod. Hyllas när vi möter motgångar och hyllas när vi når framgångar.

Och vi lever alla olika liv. Vi lever i förhållanden med män eller kvinnor, både och eller ingen. Vi har barn eller kanske inte. Vi är olika gamla, vi har olika j0bb, vi har olika vänner och olika saker i vår ryggsäck. Och vi strävar på i just vårt eget liv.

Så tillsammans med en hyllning till mina medsystrar också en påminnelse om vikten av samtalet oss emellan. Och om att vi ibland går på lite olika sätt, tar paus längs vägen vid olika tillfällen och har olika saker med oss i matsäcken. Men vi ses ändå vid målet.

 

//Bea

Annonser

3 thoughts on “Vi har alla olika matsäck med oss

  1. Jag tycker som du säger att det är viktigt att tänka på att alla människor är olika. Jag är feminist eftersom jag tycker att män och kvinnor är lika mycket värda, och jag är helt och hållet emot tillfällen då kvinnor behandlas som lägre stående varelser. Men, jag som kvinna måste också få göra egna val. Jag kan bli lite rädd när det talas om att tvinga föräldrarna att ta lika mycket föräldraledighet, för då försöker någon pracka på sitt eget sätt att leva på alla. Även om det i vissa familjer är så att både mannen och kvinnan tycker det är kul att vara hemma med ett barn, så är det inte så i alla familjer. Att älska sitt barn och att älska att arbeta som barndagvårdare måste inte gå hand i hand.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s