Det offentliga rummet

Det finns mycket som är fel i samhällets gemensamma utrymme, det offentliga rummet. Det finns skyltfönster med anorektiska skyltdockor, reklampelare med omotiverat lättklädda kvinnor, olika uppmaningar till kvinnor att förändra sitt fysiska utseende för att passa in, följa normer och passa in i roller. Ofta är kraven helt motstridiga för att ständigt sända signaler om att det inte räcker till, allt det du redan gjort är inte nog. Du kan göra mer för att bli en bättre och mer korrekt flicka/kvinna/tjej.

För ett tag sedan var jag och tränade på ett gym. Som vanligt fanns det gott om grupper av män i olika åldrar som ryckte, drog och tryckte på olika vikter och stönade i olika maskiner. Det som störde mig denna gång, förutom deras förmåga att ta upp allt utrymme i gymmet, var att det var en grupp på tre till fyra personer som mycket tydligt tittade på en tjej som tränade.

Deras sätt att titta på tjejen som tränade gjorde mig kall inombords och riktigt förbannad. Medan en av dem drog i något handtag eller lyfte någon vikt stod de andra och tittade på tjejen som tränade en bit bort och helt ogenerat kommenterade hennes kropp och utseende. De blickar de skickade åt hennes håll var vidriga. De var bedömande, värderande och objektifierande. Kommentarerna de fällde dröp av äckel. För dem var hon en sak som de helt enkelt tyckte sig ha rätt att stirra på och kommentera.

Det här var inte första gången jag noterade detta fenomen. Att på ett ställe som är till för att skapa välbehag och välmående genom fysisk aktivitet så är inte vi fredade. Aldrig kan kvinnor få befinna sig i ett offentligt utrymme utan att riskera att helt opåkallat få sitt fysiska utseende bedömt, värderat och kommenterat av män som anser sig ha rätt att ha en åsikt i frågan.

Det offentliga rummet ska tillhöra oss alla, vi ska alla kunna röra oss i utrymmet utan begränsningar eller känna oss hindrade av att vårt fysiska yttre ska värderas av oombedda tyckare. Vi kvinnor måste få kunna gå på krogen utan att bli tafsade på, träna utan att få våra kroppar kommenterade, gå på stan utan att få dåligt samvete och känna skam över hur vi ser ut. Männen måste sluta ta sig denna otillåtna frihet att kommentera och värdera. Både i det offentliga och privata rummet.

Skrivet av: Susanna

Annonser

3 thoughts on “Det offentliga rummet

  1. När jag själv märker blickar som de där (mot mig själv) brukar jag bli riktigt förbannad. När jag var typ 16 brukade jag räcka killarna fingret. Nu har jag blivit lite mer rädd, och ger dem inte fingret, för jag tänker att då vet man inte om de väntar utanför gymet sedan en mörk vinterkväll. Men vet inte hur man annars ska markera att det inte är ok. Går man fram och pratar med dem kommer de ju bara neka till att de glor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s