Få syn på en norm

En av mina äldsta vänner fick för ett tag sedan ett barn. Bilden som dök upp i min telefon visade ett litet skrynkligt ansikte som fick mitt hjärta att smälta.

Jag ville ge barnet en present. Eftersom min vän och jag inte bor i samma stad var det tvunget att vara något som gick lätt att skicka med posten och som inte skulle gå sönder under transporten. Valet föll på ett klädesplagg och jag begav mig till en butik som jag fått för mig hade mindre könsstereotypa kläder.

Butiken var pedagogiskt uppdelad efter ålder för att jag som kund lätt skulle kunna urskilja vart i butiken det jag sökte fanns. Om ålder utgjorde en urskiljande mekanism, utgjorde kön en åtskiljande. Inom varje åldersavdelning fanns en tydligt färgkodad struktur. Blå tröjor med vita ränder, hängselbyxor och tröjor med bilar på den ena sidan och röda tröjor med vita ränder, rosa klänningar med spets och blommor på den andra. Tydligt åtskilda. Så nära men ändå så långt bort.

Jag hamnade på avdelningen för 0-6 månader och blev mycket glad när jag fick syn på ett ställ med randiga kläder i rött, gult, grönt och blått. Kläderna som hängde där hade inga blommor. Inte heller några bilar. Bara ränder. Min ändå kämpade min hjärna febrilt: är ränder tjejigt eller killigt? Är grönt en kill- eller tjejfärg? Kanske beror det på nyansen resonerade jag. Mer limegrönt är nog en tjejfärg. Eller kanske beror det på vilka andra färger det gröna kombineras med? Efter en kort strid i hjärnkontoret bestämde jag mig för att köpa en randig overall eftersom den var mjuk och i mina ögon passande för ett spädbarns behov.

Precis då var det som att någon högre makt kände sig tvungen att bryta in och förhindra det snedsteg som höll på att hända. Expediten skyndade fram till mig och frågade om jag hittade allt som jag skulle. Jag förklarade mitt ärende; jag ska köpa en present till ett nyfött barn. Expediten tittade överseende på mig och frågade tålmodigt; Är det en kille eller tjej? Egentligen ville jag inte svara på frågan, det hade inte med saken att göra och jag hade redan bestämt mig för overallen. Men hennes uppsyn fick mig ur balans och jag hörde mig själv säga ”Det är en liten tjej” (Observera att jag också gjorde en värdering av barnets storlek enbart baserat på den bild av ett skrynkligt ansikte som jag sett i min telefon).

Expediten pekade på overallen som jag höll i med gula, gröna och röda ränder mot en marinblå bakgrund och sa: ”Den där är ju praktisk. Men den är för kille. Har du tittat här borta. Jag har en klänning som är såååå söt! ”

Hon ledde mig bort till en annan hylla och höll fram en klänning med spets längst ner och puffärm. Själv hatar jag kläder som sitter för tajt med en massa onödigt tjafs på och kände hur paniken kom krypande när jag såg klänningen.

En alldeles för lång stund var det tyst. Expediten tittade uppfodrande på mig. Jag som hade varit så säker blev nu förvirrad och var inte längre lika säger på mitt val. Vad skulle min vän tycka? Skulle folk bli förvirrade nu när de såg barnet? Skulle något hemskt kunna hända om jag köpte overallen för kille till en tjej?

Jag lyckades ändå samla mitt mod och stod upp mod expediten, normens väktare, då jag köpte den randiga overallen.

Denna händelse är en sekvens i mitt liv. En kort sekvens bland många andra där jag blivit medveten om att jag och mina medsystrar kämpar mot starka krafter. När valet av ett klädesplagg blir avgörande för hur omgivningen ska uppfatta ett nyfött barn. Avgörande för vilka egenskaper som ska tillskrivas barnet. Avgörande för barnets möjligheter i livet. Då är det tecken på att det finns en bakomliggande struktur som vi alla upprätthåller. Jag gör det. Du gör det. Vi alla gör det. Minuterna i klädbutiken är bara en av många situationer där jag får syn på normen. Där den blir konkret och verklig.

Vad säger då den här händelsen? Kanske säger den dig ingenting. Kanske säger den dig allt. Det beror på vem som har tolkningsföreträdet i ditt liv. Vad den säger mig är att den uppfattning om genus som vi alla bär på begränsar våra barns möjligheter att vara sig själva. Den begränsar pojkars möjligheter att leva ut andra sidor av sig själva än den som ska gilla bilar. Den begränsar flickors möjligheter genom att spetsklänning inte lämpar sig för trädklättring. Den begränsar mitt tänkande eftersom jag måste stanna upp och värdera vad som är passande. Aktivt fundera över konsekvensen av mina val.

Några dagar efter att jag skickat iväg paketet med presenten plingar det till i min telefon. Bilden jag får upp visar ett knyte i en marinblå overall med gula, gröna och röda ränder. Så fulländad och så fullständigt omedveten om vilken tanke som ligger bakom overallen hon bär.  Under bilden står ”Mamma tyckte den var skitsnygg” och jag ler inombords.

Skrivet av: Maria

Annonser

5 thoughts on “Få syn på en norm

  1. Ping: Det här med flick- och pojkkläder! « emmasnotskal

  2. Ja det är jättetråkigt att det är så uppdelat i affären. Men det är nästan lättare för de som har en liten flicka, för de kan ju utmana normen och köpa tuffa pojkbyxor och en tröja med en bil på tex, för det kan ju en flicka lika gärna ha, men jag kan inte gärna köpa en spetsklänning till min lille pojke. Det blir svårare åt det hållet. Han är ju snart tre nu så han är ju medveten också vad han har på sig. En spetsklänning hade man ju faktiskt kunnat köpa till en nyfödd i och för sig, om det var en pojke, för pojken hade ju inte brytt sig, men ändå..
    Nej, hurra för mer könsneutrala kläder! Sen kan det finnas lite tjejigt och killigt ändå, men som det är nu finns det nästan inget mitt emellan i affärerna.

  3. Bra skrivet. Men detta fortsätter ju även i vuxenlivet med fördomar och normer om tjejfärger resp killfärger. Jag har alltid älskat starka färger som rosa, lila, turkos och rött. Men att gå i en sportaffär är rätt tråkigt. Träningskläder för män är Blått, svart och grönt står till buds. Speciellt ytterkläder.

    Men jag gillar också att gå i gummistövlar då de är skönt och praktiskt. Men det är samma där med för en man, svart, blått och grönt. Har faktiskt frågat Viking och Tretorn om varför inte killar har modeller i rött, rosa, lila, turkos etc. De svarar att de skall vara så punkt.
    Jättetrist….

    Blev extra aktuellt här i Göteborg i våras när ett av förslagen inför Göteborgs 400-årsjubileum var att alla tog på sig röda gummistövlar när det regnar. Bra förslag men det finns ju inga röda gummistövlar för män…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s