Det handlar om strukturer

Som samhällsplanerarstudent och feminist försöker jag snappa upp och ta till mig på vilket sätt jag i mitt yrkesverksamma liv kan bidra till ett mer jämställt samhälle. En av de saker som allra oftast dyker upp är att planera trygga platser för att ge kvinnor och män samma möjlighet att röra sig i det offentliga rummet alla tider på dygnet. Undersökningar visar nämligen att vi kvinnor är de som i störst utsträckning känner oss otrygga utomhus, allra otryggast känner vi oss på kvällar och nätter på oupplysta ytor eller på ställen där det är lätt för någon annan att gömma sig, t.ex. i parker. Vår rädsla yttrar sig bland annat genom att vi har en rad olika metoder för att känna oss säkra. ha nycklarna i handen, prata i telefon (eller låtsas prata i telefon om det inte finns någon vaken vän att ringa), stoppa in håret innanför tröjan och gå maskulint osv. Den obalanserade trygghetskänslan mellan kvinnor och män gör att kvinnors trygghet är en jämställdhetsfråga inom planering.

Många föreläsare och texter som på något sätt berör jämställdhet i planeringen tar upp just trygghetsaspekten som ett exempel, ibland som enda exempel. Detta kombineras ofta med det fakta om att de mest våldsdrabbade i det offentliga rummet är män, män är så väl utövare av våld som utsatta för våld. Vi kvinnor, om vi nu ska vara rädda, bör vara det i sitt egna hem eftersom att det är där vi oftast utsätts för våld. Det är mer regel än undantag att dessa två saker tas upp samtidigt. Jag tycker att båda är viktiga att uppmärksamma men jag anser också att det är skevt att bara ta upp dessa fakta ihop. Eller snarare tycker jag att det fattas information när man bara kombinerar dessa två faktagrupper. Bara en text tar upp det jag nästan alltid saknar, samhällsstrukturen. Bara en enda text har förklarat  varför kvinnor är rädda när de rör sig i det offentliga rummet och varför det är viktigt att planera tryggare. En text som kopplat samman kvinnors rädsla med den könsmaktsordning som råder i vårt samhälle och beskrivit rädslan som en symptom på denna struktur. Det vi är rädda för när vi rör oss ute i det offentliga rummet är nämligen mäns våld mot kvinnor. Undersökningarna visar nämligen att det vi är rädda för när de går i en stadspark nattetid är män. När steg närmar sig bakom oss och vi slänger ett öga över axeln och ser en annan tjej andas vi ut och känner oss lite säkrare. Är det en eller flera män blir vi räddare, famlar i fickan efter något hårt eller knappar diskret in 112 på mobilen så att det bara är att ringa, ifall att.

Det som händer när man utelämnar varför är att man säger att jämställdhet i planeringen handlar om att ta hand om en rädsla som inte är något mer än en känsla, man säger att man måste planera tryggt trots att rädslan är obefogad. Man bortser från att känslan baseras utifrån något mer än det faktiska våldet, den baseras på den struktur som samhället bygger på. Man tar fram fakta om en rädsla, och man tar fram fakta om våldet, men det som utelämnas är vad orsaken till rädslan och hur det hör ihop med hur vårt samhälle ser ut. När man talar om att man måste planera tryggare för att kvinnor är rädda trots att vi inte utsätts skuldbelägger man oss kvinnor och vår rädsla. När man utelämnar strukturerna så utelämnar vi anledningen till varför det är en jämställdhetsfråga i planeringen. Målet med att planera tryggare är inte bara att kvinnor ska vara mindre rädda. Målet är att alla, oavsett kön1, ska ha lika tillgång till det offentliga rummet. En ha en tryggare miljö är att bota ett symptom som på sikt kan innebär att vi kan bota hela sjukdomen. Har vi alla lika tillgång till det offentliga rummet har en samhällsförändring skett. När den samhällsförändringen har skett har vi tagit ett litet steg på vägen mot ett jämställt samhälle. En tryggare miljö är ett medel, inte ett mål.

skrivet av: Elisabeth

1. Det är självklart inte enbart kvinnor som ska känna sig tryggare utan även andra utsatta grupper som också känner sig otrygga.

Annonser

3 thoughts on “Det handlar om strukturer

  1. För att vinna mer makt på är det viktigt att media fortsätter att lägga mer fokus på att skriva om fall där tjejer råkar illa ut. Ju fler tjejer som blir uppskrämda och rädda desto mer kan vi skuldbelägga patriarkatet. Det vore farligt om det kom till allmänhetens kännedom att killar oftare råkar illa ut eller att killar börjar säga att de är lika rädda som tjejer att gå ensamma på stan en mörk kväll. Som tur är så ingår det inte i den manliga könsrollen att erkänna att man är rädd. Så länge det fortsätter att vara så kan vi skylla allt ont på männen.

    • Jag är inte helt säker på att jag förstår vad du menar men det jag menade är i alla fall att rädslan för våldet och det faktiska våldet är två skilda saker och nämna dom tillsammans blir som att blanda äpplen och päron (som uttrycket lyder). Rädslan som kvinnor känner för våld är ett symptom av den samhällsstruktur som råder.
      Media borde uppmärksamma det faktiska våldet, men som jag tolkar är vi både överens om att det är de normer vi har som gör att det manliga våldet, både att män utsätts och utövar våld, inte uppmärksammas. Ytterligare en anledning att arbeta på att förändra samhället.

  2. mm Fanny, exakt en sån sunkig åsikt som är hela orsaken till att samhället fortsätter att se ut som det gör. När tjejer börjar liera sig med Pär Ström och snacka om statsfeminism så har vi uppenbarligen en bit kvar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s