Va? Nej, men alltså, det finns inte så många kvinnor att boka.

I dagarna så pågår Putte i Parken i Karlstad, en stadsfestival som gör sitt första år efter flytt från Karlskoga. I slutet av förra året fick jag tips om den här artikeln som berör frågan om hur festivalscenen ser ut runtom i vårt land.

10 av 11 kontaktade festivaler saknar en jämställdhetsplan. En jämställdhetsplan som kan vara ledstjärna inte bara för arbetet med festivalutbudet utan också för hur de jobbar intern i festivalledningen. Som också framgår i artikeln så är Storsjöyran den enda större festivalen som har en kvinna som bokningsansvarig.

Att så få ser sin möjlighet att arbeta med jämställdhet, på ett område som är så extremt mansdominerat, är förbryllande för mig. Det är lätt att slå ut med händerna och mena att ”utbudet är så litet så vi kan inte göra något.” Precis som för alla andra som agerar eller kan agera som opinionsbildare på något sätt så gäller det att se till vilken insats en kan göra själv. I detta fall kan ju ett sätt vara att lyfta problemet med att, som Andrea Wiktorsson säger, replokalerna är killarnas domän. Här krävs ett stort arbete och vilka kan vara bättre förspråkare för att möjliggöra jämställdhet på musikens område än festivalerna? Ett fantastiskt sätt att få bra uppmärksamhet.

När 2011 summerades och det mest korkade och människofientliga uttalandet korades så fanns Håkan Karlsson, bokare på Emmabodafestivalen, med i toppen på listan med följande:

”–Vi bokar bara bra artister. Nej, vi tänker inte på handikappade och krymplingar eller något annat. Vi bokar det vi tycker om och det som passar. Vi gör en fest för oss själva. Detta intresserar oss inte ett dugg. Ärligt talat, jag undrar vem det är som bryr sig egentligen. Det är inte vårt uppdrag att titta på sånt.

Så du håller inte med om att ni som arrangörer har ett ansvar?

Nej, det tycker jag inte. Jag kan ju inte påverka heller. Jag kan inte boka en bunt med skit och sälja 300 biljetter. Det är en konstig app­roach att ha till musiken. Jag respekterar verkligen jämställdhets­ideal, men det är inget jag kan lägga in i mitt arbete och jag är stolt över att jag inte gör det, säger Håkan Karlsson.

Du har skapat dig själv enorma problem om du ska utgå ifrån kön i stället för musik. Kvinnor är inte sämre på något sätt men det finns ett mycket smalare utbud. Bland kvinnliga dj:er finns det knappt några alternativ. Utan tanke på innehåll så kan man boka jämställt. Men om man vill att det ska vara bra så finns det inte 50/50 att tillgå.”

Hur nu handikappade och krymplingar (verkligen ”the word” 2011) kom med i samtalet som rörde sig om kvinnliga artister och jämställda festivaler vet jag inte. Han kanske har en lite skadad associationsförmåga som jag inte en kan försöka mig på att förstå. Så Herr Karlsson kan inte boka en bunt med skit (vilket kvinnliga musiker och artister tydligen är enligt utsago) så därför kan han inte ha ett jämställdhetsperspektiv i sitt arbete och det är han stolt över. Högst motstridigt då stolthet torde vara en känsla som följer efter en handling/beteende som en själv värderar högt och har lyckats upprätthålla/utföra. Att vara stolt över ett faktum (vilket han ju påstår att omöjligheten att anlägga ett jämställdhetsperspektiv i sitt arbete är) verkar besynnerligt.

Men grattis Håkan Karlsson för ditt pris som en av förra årets mest jämställdhetsfientliga. Var stolt vet jag. Om du jobbar på det kanske du kan behålla din plats i toppen.

Men så finns det en festival som jobbar aktivt med jämställdhet, Popaganda som vill verka för att ge en bild av hur de själva vill att det ska se ut på scenerna. Niklas Jonsson säger så här:

”– Vi har ett ansvar att skicka signalerna. Men det är svårt att säga hur mycket vi kan förändra. Vi tycker det är viktigt och har ett ansvar inte bara som förening utan som samhällsmedborgare. Man vore en riktigt kass människa om man inte skulle vilja bli bättre på den här fronten.”

Tänk så mycket jag håller med om det sista i uttalandet vilket ju gör att herr Karlsson kvalar in någonstans långt under kass.

Flertalet bokare uttalar sig också och samtliga betonar att de bokar efter kvalitet och inte kön. Jag måste ha missat något, vilket ju vore förödande för mitt varande. Att kön och kvalitet skulle vara ömsesidigt uteslutande parametrar till det manliga könets fördel. Oh, fuck. Vad ska jag göra nu?

Pressansvariga Martin Forsman säger till exempel så här: ”Kvotering på hårdrocksfestivaler skulle inte leda till att fler unga tjejer började spela elgitarr och startade band.”

Han har gjort en raffinerad analys minsann. Verkar ha koll på det där. Förebilder herr Forsman, förebilder. Om unga tjejer aldrig får se kvinnor på scen med elgitarr så minskar sannolikheten att de kommer på tanken att själva börja.


Mitt tips till festivalledningar är att jobba aktivt för att boka fler kvinnliga artister till festivalerna, ta fram jämställdhetsplaner och jobba aktivt med dem, lyft frågan om att replokalerna måste sluta vara killarnas domän och jobba med era sunkiga attityder.

Efter en genomgång av artisterna på Putte i Parken så räknade jag till 8 akter med kvinnor av totalt 75. Även om jag har missat någon så ser en ju tydligt hur det ser ut.

Skrivet av: Bea

Annonser

8 thoughts on “Va? Nej, men alltså, det finns inte så många kvinnor att boka.

    • Tack! Ja, jag tycker att de som kan ta i frågan bör göra det, och på musikscenen finns det utrymme!
      //Bea

  1. Vad är det för skit den här Karlsson pratar? Det är nästan tvärtom, det är fler kvinnliga artister nu, upplever jag (kanske inte i alla genrer men i vissa). Om man tex räknar kvinnliga/manliga artister som spelas på säg Rix på radio, så är det övervägande kvinnor.

    • Ser vi till festivalscenerna så är det majoriteten män, jag har inte gjort någon beräkning eller analys kring radio och vad som spelas, det kan vara vissa kvinnor som spelas ofta (Rix brukar köra många låtar ofta) som t.ex. Robyn eller Lady Gaga, men i detta fall så är det alltså inte så.
      //Bea

      • Ja jag menade alltså att det han säger är väldigt konstigt, att det skulle vara någon motsättning mellan kön och kvalitet, precis som du säger, för det finns ju massvis med bra kvinnliga artister. Idag kom jag och tänka på First aid kit och Laleh, som är sånna som skulle platsa på många av festivalerna. Det finns många singersongwriters som är kvinnliga just nu med. Och Robyn och lady gaga skulle ju kunna signas på tex hultsfred för när jag var där sist för hundra år sedan 🙂 var det i alla fall en rätt bred musikrepertoar.

  2. Ping: Metallscenen kräver (ännu) sitt bullshitfilter! « Skulden är inte min

  3. Ping: Yttrandefrihet och allt vad som man försvarar dumhet med - JohanKaluza

  4. Ping: De som kan bör « Skulden är inte min

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s