Det stora hotet och den lilla stjärten

Almedalen 2012, en vecka av politik som visar vart Sverige står, åt vilket håll insikterna går samt vad som är mest hett i år.

Där på plats var jag och arbetade inom ramen för ett säkrare samhälle i en förändrande värld, ett koncept som behandlas inom myndighetsvärlden och utan partipolitisk färg. Årets fråga som låg och malde likt en köttkvarn över hela Gotland och som färgade fantasins vägbana var följande:

Vilket är det största existerande hotet?

Teorierna var många, kom från flera olika håll och proffecurer. Var det arabiska vårar, Cyberattacker, multiresistenta bakterier, ekonomiska pakter, klimatpåverkan?

De flesta citaten som berörde ämnet hot upplevdes en smula..luddiga…

Somliga kändes lika konkreta och självklara som innehållsförteckningen på ett korvpaket…”innehållet består av en rad olika ämnen, i olika form som vi inte riktigt vet om de är naturliga eller ej, vart de härstammar ifrån samt om man får utslag och om nötallergiker är i den överhängande risksonen”

År 2012 har det ur säkerhetssynpunkt blivit dags att planera för att möta den ”svarta svanen”

Detta utryck syftar till att förbereda sig och rusta upp för ett möte med något man aldrig tidigare sett eller möjligen kunnat ana skulle leda till en farlighet.

Lite som Ronja rövardotters inställning där i skogen…hit med lite farligheter…jag har väntat länge nog nu…

Fylld av denna insikt blev det sedan  dags att gå ut i aftonen och filosofera över något lämpligt..kanske en skvätt rosé eller så, helt i privat tappning, utan hemlig agenda…

Redo för svarta svanen stod jag så där i baren och väntade på att få beställa. Två små herrar som inte var så små på grund av ålder utan..på ett annat sätt, anammade teorin om att leta efter det som blotta ögat inte riktigt kunde se…det största hotet..

Den svarta svanen i detta sammanhang tordes vara männens förundran över den lilla stjärt som stod framför dem och som tillhörde mig. Säkerligen var det i förebyggande syfte som de båda tog tag så där lite oskyldigt för att säkerställa att den faktiskt satt där. Ja menar om männen i fråga insett att stjärten var borta, då skulle de absolut kunna förbygga det hela på något vis, kanske genom att låna ut en varsin del av sina magar, varpå två rejäla skinkor sannerligen kunde bli till. Detta tordes kunna rädda den lilla benflisan från så väl sittsår som fallskador.

Jo, initiativet av stjärtkontroll var befogat då ändalykten i historien inte är av generell och allmän storlek. Kamraten till mig som där och då stod bredvid i baren, hon har en kraftigare bakdel och är större på fler vis, därför behövde hon inte granskas på samma sätt..helt i sin ordning..

Så vad har vi lärt oss av detta?

För att sammanställa lärdomen av årets politikervecka kommer här några poetiska rader:

Svarta svanar

Kan vara mindre än man anar

Så därför kära vänner som är på  vakt

Se till att granska, håll er takt

Kvinnor med ändalycktor små

De kan vara farligare än få

Håll om varandra kära gubbar

Så vi inte tryggheten på något sätt rubbar

 

*myndigheten i fråga, har ingenting med historien att göra, Svanar är fina fåglar och ironi är ett ord som författaren förespråkar..
/Emma

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s