Är ”Skulden är inte min verkligen satt i skuld?” – En text om att inte vara svaret skyldig

Det är många (män) som tycker att vi på Skulden är inte min ska ställas till svars. Gärna korsförhöras. Helst skulle vi nog vara helt tysta, om vi inte tyckte som våra kritiker. Vi är också skyldiga. Satta i skuld. Genom att uttrycka oss i skrift på Internet har vi gjorts oss skyldiga. Skyldiga att kommentera, svara och förklara – stå till svars. Vi tycker inte att vi är skyldiga någon någonting. Vi är inte ens skyldiga att förklara för er varför vi finns. Men jag skulle kunna tänka mig att göra det. Tala om för dig, som undrar, i klartext, varför Skulden är inte min inte är skyldig dig som läsare någonting.

För några år sedan kunde vem som helst kalla sig feminist. Till och med Göran Persson kunde göra det. Det var normalt, det var som att säga jag är för jämställdhet. Och de två begreppen är så närbesläktade och så nästan identiska att de inte går att skilja åt. Men förklaringsmodellen feminism har blivit ett slagträ i en debatt där samhälleliga normer och självbilder utmanas. Feminismen har fått en backlash. En tillbakagång där de normer och självbilder som feminismen utmanar har vunnit mer mark. Idag är den vanligaste förklaringen av feminism från dem som inte är införstådda i begreppets verkliga mening att ”kvinnorna ska ta över”.

I den korttänkta och ibland plågsamt tröga debatt som uppstått när det gäller kvinnor och mäns jämställdhet så förekommer inte sällan hot om våld mot de kvinnor som uttrycker en åsikt. Jag har sett oräkneliga hotfulla kommentarer som för länge sedan klivit på det transferflyg som tar dig från destinationen ”värdefull samhällsdebatt” till destinationen ”om du inte tycker som jag är du en hora”. Det är som om reaktionen på kvinnors och framförallt feministers uttrycka åsikter på sitt eget sätt i sig självt förklarar varför feminismen behövs.

Skulden är inte min tillkom som ett svar på den backlash som feminismen har mött. Den korrigerade och rättande attityd som möter de som diskuterar jämställdhetsfrågor och som vill påverka sitt eget liv genom att välja annorlunda – genom att inte välja normen. Skulden är inte min skulle vara en plats där vi kunde skriva om de frågor som intresserar oss, inte skriva det som skulle uppröra andra minst. Vi har inte heller sagt oss vara forskare eller proffstyckare. Vi är en grupp på ungefär 15 tjejer som ville göra någonting bra tillsammans.

Vi har gett oss själva rätten och makten att godkänna eller inte godkänna kommentarer. Blogg verktyget ger oss den möjligheten. Vi har en tydlig kommentarspolicy som lyder ungefär så här ”har du ingenting snällt att säga är det lika bra att inte säga det alls”. Det här är inte ett debattforum, det är vår blogg. Det är vår kanal ut. Det är inte nödvändigtvis en kanal in för de arga män bakom tangentbord som inte delar vår åsikt. Vissa kräver att vi ska statistikbelägga alla våra inlägg med kommatecken och decimaler, vi är inte intresserade av det. Vi är inte Statistiska Centralbyrån. I en värld där vem som helst kan uttrycka sin åsikt är det så himla viktigt att just vi, femton feminister, skriver blogginlägg med fotnoter. Hur kommer det sig? Det är bara att ta en titt på t.ex. Aftonbladets kommentarfält för att förstå att det här kravet inte gäller alla.

Så om du måste veta: källan är vi själva. Källan är vi och alla de tjejer vi känner. Tjejjourare, politiker, kompisar, mormödrar, systrar – systerskapare utgör en ständig och oändlig källa till inspiration; både glädje och sorg, både svårmod och hjältemod. Vi hämtar vår inspiration och styrka i oss själva och varandra – det var den bilden vi ville förmedla. Vi hade aldrig ambitionen att rätta oss efter någon annan, dansa efter någon annans pipa. Framförallt hade vi inte tänkt rätta oss efter de som inte tycker som vi och som avkräver oss en skuld vi aldrig gjort oss skyldiga till. Herregud – vi rättar oss inte ens efter varandra. Vi som skriver här är så olika, men vi delar bloggens syfte och gemensamma nämnare.

Kvinnor är skyldiga till så mycket i samhället. Kvinnor är skyldiga till de övergrepp som begås mot dem. De förtjänar att bli slagna – de har ju åtminstone gjort något för att göra sin partner så upprörd att han slår henne. Kvinnor skulle lära sig att skyla sig bättre, det vet ju alla att om de inte gör det får de skylla sig själva. Om du inte får samma lön som dina manliga kollegor, då är du antagligen lite sämre – du får skylla dig själv om du saknar ambition. Eller, hur var det nu med analysen? Vi kvinnor är ju skyldiga till så himla mycket, tycker ni verkligen att vi är skyldiga er ett svar också? Skulden är inte min är en skuldfri oas. Ett alternativ till alla dessa skyldigheter som inte ger oss rättigheter.

Nu sitter du kanske där ute, ja du där, och blir lite arg. Du kanske vill skriva till någon av oss. Kanske till t.ex. Josephine, Katrin eller Elisabeth och säga att de är korkade och ska förklara sig? Du kanske vill skriva till t.ex. Maria, Malin och Torun att de offer de skrivit om får skylla sig själva – du kanske till och med tycker att de ska råka illa ut? Du kanske vill skriva till mig nu, Madeleine, att jag ska belägga allt jag skrivit med källa och fotnoter? Vi tänker inte ensamma bära ansvaret för hur vi upplever samhället. Vi har kastat av oss den våta filt som heter: jag är rädd för dig och vågar inte. Vi brinner för feminismen. För varje elak och krävande kommentar vi får så eldar du under vår sak.

Men framförallt ska detta fram: jag tror att jag talar för alla tjejer på Skulden är inte min – vi är inte skyldiga er någonting, skulden är inte vår.

Skrivet av: Madeleine

 

Annonser

11 thoughts on “Är ”Skulden är inte min verkligen satt i skuld?” – En text om att inte vara svaret skyldig

  1. Jag vill bara säga: Ni gör ett fantastiskt jobb och jag beundrar er! Det är så skönt att i denna allt som oftast trångsynta värld, full av hat mot både kvinnor och män tappa hoppet, ni är ett ljus av hopp om att det finns de som vill förändra världen till en plats där alla individer får ta plats och finnas!

  2. ”Jag har sett oräkneliga hotfulla kommentarer som för länge sedan klivit på det transferflyg som tar dig från destinationen ”värdefull samhällsdebatt” till destinationen ”om du inte tycker som jag är du en hora”.” Thihi… mycket träffsäkert!

    Jag håller med dig/er till 100 procent. Och jag är så trött på att alltid avkrävas ansvar. Ibland vill man bara få flippa ur och vråla ut sin frustration, men då ska man plötsligt stå till svars för någon ogenomtänkt kommentar man råkat släppa ur sig. Det är så himla värdefullt med gemensamma plattformar och slutna rum där man kan få vara tillsammans och dela sina erfarenheter utan att bli dömd. Det är fantastiskt att ni har lyckats förmedla den känslan i något så offentligt som en blogg. Stort tack för det!

  3. Häromdan fick jag plågsamt belägg för hur jag som tjej inte kan vara trevlig mot killar i en alkoholstinn miljö utan att det ‘sänder ut signaler’, vilket ledde till att jag i princip blev utskälld av en kille och efteråt ägnade åtskillig tankemöda till att rannsaka mig själv som flickvän och person – hur jag kan tycka att det är ok att vara glad och trevlig och skratta åt mäns skämt. Herregud, det kan ju uppfattas som flirtigt! Hur fan försvarar du det?!
    Det värsta är det som uppstår när man själv vill ha en motivering till varför det man gjort nu vore så fruktansvärt fel. Tystnaden talar sitt tydliga språk: ‘det ska du veta’. Och vet du inte exakt varför så kan nog den här fördömande attityden skrämma upp några ganska livliga hjärnspöken och skapa nya neuroser.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s