AvSCUM eller fantastiSCUM

Den 9 oktober 2012 kommer jag att minnas förhoppningsvis så länge jag lever. Då upplevde jag en stund av befrielse. Jag upplevde Turteaterns uppsättning av SCUM-manifestet. Jag ska erkänna att jag innan detta inte hade läst SCUM-manifestet. Jag visste vad det handlade om, men det har liksom fastnat på min oändliga lista över sådant jag vill läsa, men som samtidigt skapar en enorm ångest då jag aldrig kommer hinna med det innan jag dör. Men jag ska nu se till att jag läser det.

Så, lite som kvällen också inleddes, så hade jag en åsikt om det trots att jag inte läst det. För nästan alla har en åsikt om SCUM-manifestet, vare sig man läst det eller inte. För egen del har det stått för något befriande, ”en ishacka i patriarkatets arsle” som Solanas själv uttryckte det. Och det förändrades inte efter denna kväll. Tvärtom.

Jag fick för en kväll känna mig så otroligt fri som kvinna. Jag kände hur jag genom att vara där pekade finger åt varenda man som tagit plats på min bekostnad, åt varje man som våldtar och misshandlar, åt varje man som är så full av självgodhet att jag ibland tänker att det måste vara möjligt att bokstavligen spricka av det. Och jag pekade finger åt historiens män, även om jag inte ska ge mig på anakronismer, som är de på vars tankar och idéer vi byggt vårt samhälle. Och i de mest tunnelseende ögonblicken tänker jag ”och vilken värld sen…”.

SCUM-manifestet är spännande på så sätt att det är så galet men så fullt av insikter på samma gång. Visst är det fullt av biologistiska påståenden, otrevligheter och idéer om utrotandet av män. Men det sätter också fingret på sådant som makt och kontroll, något som män är och har varit fixerade vid och som många gånger tar sig uttryck i vidriga övergrepp mot kvinnor.

Det var några män som var på plats på föreställningen. Blandade åldrar, blandade bakgrunder, men likväl män (i åtminstone biologisk mening). Då dessa män satt i strålkastarljus under delar av föreställningen så var det sannerligen intressant att betrakta dem under denna bespottelseakt. Några nickade ivrigt med om vad som sades, kanske måna om att vissa sitt medhåll och på det sättet också svära sig fria från påståenden om mäns karaktär och biologiska vara. Vad vet jag. Vissa satt och skruvade ängsligt på sig under föreställningens gång. Av ovana att bli utsatta för den sortens försmädelser som man troligen, men kanske också en känsla av att trots många överdrifter så presenterades också många sanningar under kvällens gång som, när framförda på ett rättframt sätt liksom inte går att värja sig från. Vad vet jag. Sen fanns det några som konsekvent satt med armarna i kors, tittade surt, nästan lite nedlåtande, mot Andrea Edwards (som framför SCUM-manifestet) när de värsta anklagelserna kom. Ett sätt att upprätthålla den överordning de har utanför det rummet just den kvällen eller bara ett uttryck av genuint äckel över innehållet under kvällen måhända. Vad vet jag.

Just alla de åsikter som förts fram om SCUM-manifestet sen det kom och sedan det genom Turteatern blivit aktuellt igen, känner jag speglades i de män som också närvarade under kvällen. Det finns de som tycker att detta är en ”skam för feminismen”, en ”skam för intellektualiteten” och att ”hur skulle det vara om detta skrevs om någon annan grupp i samhället va?”. Och inte blir det bättre av att Valerie Solanas mentala hälsa inte var helt bra och att hon försökte mörda Andy Warhol, MINSANN. Och det var ju inte bra, men det har heller ingen påstått. Och nog gör människor olika tolkningar av SCUM-manifestet. Vissa läser det som fan läser bibeln och andra kan ha ett mer reflekterat förhållningssätt till det. Men såväl som hjältar kan falla så kan galningar ha rätt, något som fler människor borde ha i åtanke.

Jag fick i alla fall uppleva 1 timme och 20 minuter av att vara en del av ishackan i patriarkatets arsle, en ishacka jag anser ska vara i patriarkatets arsle till den dagen vi inte längre har den ordningen. Jag fick uppleva 1 timme och 20 minuter av att peka finger åt alla de män som har slagit, våldtagit och kränkt. Jag fick tack vare Valerie Solanas uppleva 1 timme och 20 minuter i total befrielse.

 

//Bea

Annonser

3 thoughts on “AvSCUM eller fantastiSCUM

  1. Jag fullkomligt älskar dina reflektioner över föreställningen, som jag också hade den äran att få uppleva. Du sriver så bra att jag rent av blir avundsjuk…

    Jag läser för övrigt alla inlägg i denna blogg och vill passa på att ge samtliga skribenter min stora uppskattning. Tack ska ni ha.

    • … och jag ska verkligen inte ligga och skriva kommentarer (eller någonting annat för den delen). Jag hade den STORA äran att uppleva föreställningen och du SKRIVER så bra.
      (Åh, vad jag stör mig på mig själv när jag inte kontrolläser innan…)

  2. Tack Tina! Kul att höra! Verkligen fantastisk föreställning! Ska vidarebefordra din hälsning så alla får den! 🙂 Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s