När han blir fröken

Läraryrket har gått från mansdominerande till att vara ett kvinnodominerande yrke de senaste sextio till sjuttio åren. Titlar som Magistern och Professorn syftade till en titel med akademisk utbildning bakom sig. Allt eftersom 18:e och 19:e århundradet gick fick kvinnorna fler chanser att ta sig in i skolans värld både som elever och som lärare. Titeln lärarinna kom med de kvinnliga lärarnas intåg i skolan. Samtidigt användes även ordet fröken i och med att det ofta var ogifta kvinnor som jobbade som lärarinnor.

Fröken kan ju ses som ett positivt ord men har något av en negativ klang genom historien om en kvinna förblev en fröken allt för länge. För traditionen har varit (är) att en kvinna ska gifta sig och bilda familj. Att hon ska ha viljan att bli fru och mor har tagits för givet och den kvinna som aldrig kom att uppfylla denna roll, hamnade utanför oavsett om det var självvalt eller inte. Denna fick bära det skamfilade ordet fröken hela livet = inte önskvärd, om jag ska hårddra det. Titeln att sträva efter var Fru, vilket var lika med önskvärd och en kvinnlig plikt. En herre däremot kallades alltid för Herrn oavsett om han hade en ring på fingret eller inte. I England före 1600-talet kallades faktiskt kvinnan för Mrs oavsett äktenskapsstatus. Därefter kom den ogifta kvinnan att kallas miss vilket hänger kvar än idag och troligtvis är en förklaring till varför jag måste fylla i rutan ogift när jag ska ut och flyga.

Sverige tog dock bort fröken, samtidigt som de flesta titlar, via du-reformen på 60-talet och Frankrike följde samma trend. Dock något försenat. Nyligen tog de bort titeln mademoiselle för att visa att det egentligen inte finns något behov för att markera en kvinnas äktenskapsstatus längre. Beslutet att genomföra denna språkreform gjordes inte helt ouppmärksammat utan under många protester från både kvinnor och män. Oavsett protester slopades mademoiselle i ett försök att jämställa språket och könen.

Fröken har dock hängt kvar i Sverige som en titel för kvinnliga lärare. Ofta för småskolelärare där kvinnorna har dominerat större delen av lärarinnornas historia. Där har ordet fröken kommit att normaliseras som en ersättning för ordet lärare, vilket kännas en aning formellt i ett land utan titlar. Vad händer då när det kommer en manlig förskolelärare?  För barnen blir även han fröken då detta ord endast har en betydelse för dem och det är att fröken är lika med lärare. Det som sen blir avgörande är de vuxnas reaktion på barnens språkbruk och hur de vuxna väljer att bemöta detta. Detta för mig vidare till min egen arbetsplats…

… där jag undervisar invandrare som är nya i sin svenskspråkiga karriär, i svenska. Även där har ordet fröken en enda betydelse vilket har gjort att vår manliga mattelärare kallas för fröken. Om det beror på att SFI är i samma situation som förskolorna gällande könsfördelningen eller att det står fröken i läromedlet som synonym till lärare, eller att många av våra elever har barn i förskoleålder, kan jag inte svara på. Jag kan bara konstatera det hela genom det han berättade i fikarummet en dag. Jag reagerade förvånat men samtidigt glatt då jag tycker att det är en positiv utveckling av språket, där ett ord som har funnits för att markera kön faktiskt går mot att bli könslöst för en yrkesgrupp. Detta var min naiva reaktion när jag greppar efter jämställdhetens halmstrån i dagens hårda samhällsklimat.  Jag fick dock snabbt en verklighetssmocka i ansiktet då mina övriga (kvinnliga) kollegor utstötte ett högt hånskratt åt detta. Det var inte bara jag som fick en smocka utan även min manliga kollega som inte verkade ha brytt sig avsevärt av detta innan. Men nu, när alla skrattade åt att han kallades för fröken såg han mindre accepterande ut. Efter en stund säger han att han nog borde be eleverna att kalla honom för magistern istället, då diskussionen om vad man kallar en manlig lärare börjat gå mot sitt slut. För tydligen är det skrattretande att kalla en manlig lärare för fröken. Sen att jag bär titeln lärare istället för lärarinna på mitt examensbevis är det ingen som har skrattat åt i fikarummet.

Men som med mycket i vårt samhälle är det ok för en kvinna att ta till sig ”manliga attribut” men inte vice versa. Därför är det viktigt för mig att ordet fröken får en plats i språket som visar på kvinnornas delaktighet i yrket. Det har blivit tradition när yrken ska könsneutraliseras så försvinner de kvinnliga titlarna och ersätts med de manliga. Exempelvis doktor, bagare, kock, lärare, bonde, städare. Genom att göra så här befästs även traditionen att de manliga befattningarna är mer statusgivande.

Än så länge är det barn och invandrare, som båda är nybörjare i språket, som gör detta ”misstag” att kalla sina manliga lärare för fröken. Om dessa inte blir ”rättade” eller bemötta med hånskratt kan kanske, eller snarare förhoppningsvis, språket följa med i utvecklingen att könsneutralisera titeln fröken.

/Lina

 

 

Annonser

One thought on “När han blir fröken

  1. Intressant vinkel, den gillar jag!

    Men finns det något helt könsneutralt ord att använda som tilltal i klassrummet, förutom egennamn? När jag vara liten på 60-talet lockade man på en lärare med ett ”fröken!” respektive ”magistern!”. Hur låter tilltalet idag? Om man nu undantar ditt härliga exempel, alltså!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s