I krig är allt tillåtet

Jag läser en bok om olja. Om hur ett svenskt företag är först på plats i konflikthärdar och inbördeskrig i Afrika. För att det inte finns någon konkurrens där. För att de då blir ensamma om att utvinna oljan som man råkat hitta där på fälten där människor bor.

Jag läser om hur dessa människor dödas och fördrivs från sina hem. Hur de skjuts när de kommer för nära företagets avspärrningar som skär genom byar, betesmarker och farleder. De människor som bott här under hela sina liv befinner sig plötsligt på fel plats och måste bort. Till varje pris. För här ska det byggas en väg. En väg som ska transportera oljan ut ur landet. Olja som ska säljas och omvandlas till pengar på det svenska företagets konto.

Förutom bomber, flygräder, automatvapen och knivar finns ett mycket effektivt vapen för att människor ska lämna sina hem och aldrig mera återvända. Nämligen våldtäkten.  I många konflikter och krig är våldtäkt en uttalad strategi för att fördriva människor från sina hem. För att splittra familjer och samhällen. För att slå sönder strukturer och ta makt. Våldtäkten orsakar smärta för den enskilda kvinnan som drabbas men påför också så mycket skuld och skam att kvinnan kan tvingas lämna sin by och sitt hem för alltid.

Alla de röster jag hör i mitt huvud när jag läser boken tillhör kvinnor som blivit våldtagna, av milisen, av regeringssoldater. Kvinnor som jagats och utsatts för ändlösa övergrepp, tortyr och grymhet. Kvinnor som fått fysiska och psykiska sår som ännu, flera år efter att våldtäkten ägt rum, ännu inte läkt. Kvinnorna beskriver hur de tvingats bort från sina hem. Hur de inte kunnat eller velat stanna kvar. Hur våldtäktsmannens skam blivit deras att bära. Våldtäkt är ett effektivt vapen. Allt för effektivt. Och det vet de stridande om. Alla parter.

Jag tänker på en annan konflikt, i en annan tid, i en annan världsdel. I min världsdel. Hur min vän som då bara var ett litet barn levde i ett krig. Hur vi har suttit många timmar och pratat om det som inte går att förstå. Hon har berättat för mig om de som då var äldre än hon. Om kvinnorna som våldtogs och hölls som fångar i sina egna hem av soldaterna. Hur de våldtogs från det att solen gick upp till dess att den gick ner igen medan deras mammor, pappor, systrar, bröder, män och barn tvingades se på. Hur ingen kunde stoppa tortyren. Hur dessa kvinnor nu, nästan 20 år senare, fortfarande går i de stödgrupper som startats. Hur de försöker bli hela och hur de försöker hantera den psykiska och fysiska terror de utsatts för.

2008 antog FN:s säkerhetsråd resolution 1820 som erkänner våldtäkt som krigsbrott. Våldtäkten är i och med detta likställd med andra vapen. Och om ett skjutvapen kan trasa sönder en mäniskokropp och orsaka smärta och död, får våldtäkten konsekvenser som påverkar kvinnor och samhällen för en mycket lång tid framöver.

Våldtäkt är ett vapen, ett sätt att skaffa kontroll och makt över andra. Ett riktat sexuellt våld med utstuderade konsekvenser. Våldtäkten som vapen är effektivt och enkelt att använda. Kuken finns ju liksom alltid där. Gratis är den dessutom. Konsekvenserna blir förödande. Kvinnor lider. Män lider. Barn lider. Ingen vinner. I krig finns bara förlorare.

 

//Maria

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s