En minut att tänka efter

Det finns så mycket jag just nu skulle vilja adressera på den här bloggen. Skulden är inte min är en skuldfri oas – en resa där du kan lämna ditt skuldtyngda bagage efter dig. Du ska kunna placera skulden där den hör hemma. Vi rör oss i mellanlandet mellan dikt och samhällsdebatt – men allt har en höggradigt verklig anknytning.

Men ibland känner jag, ibland känner jag verkligen att vi skulle kunna tala klarspråk med varandra. Här sitter jag vid mitt köksbord i min tvåa på Herrhagen. Jag har precis avverkat en frukost som mer drog åt lunch eftersom klockan är en bit över tolv. Här sitter jag alltså och har det bra. Men för vissa kanske jullunchen har innehållit någon alkoholhaltigt och dagen kommer att fortsätta i samma anda; förhöjd promille, sänkt lägsta nivå. Ingenting likt min ”tvåskivorostifarten och en en skinkmacka och till det en kaffe”-frukost. Kanske har vissa känt att julen liksom krupit under deras skinn. Hur ska det gå och vad ska vi göra och vem ska jag ringa om det händer något? Hoppas han inte blir för full – eller hon.

Kanske har någon förälder skuldsatt sig för att köpa julklappar när den andra föräldern har köpt sprit för pengarna? Kanske kan man genomlida en vanlig helg men inte en långhelg med någon som väljer slag framför samtal? Och jag vet inte hur många gånger man hör: tänk på de som har det sämre, tänk på de som upplever våld inom familjen – drick inte sprit tillsammans med barn på jul. Julen, det är nämligen barnens högtid – utropar gärna, någon, någon där ute. Någon som fortfarande hoppas att långhelgen är något annat än en tid där problem som annars sover kommer upp till ytan.

Nu tycker kanske en och annan: nu kommer den där feministen och ska skapa –d å l i g s t ä m n i n g — nu när vi har tittat på Jul med Ernst och lärt oss det bästa skinkgriljeringsreceptet. Gud vad TYPISKT. Här kommer HON. Jag vill bara mana till detta: ta en minut för att tänka efter.

Vi lever i ett samhälle där man kan skriva hotfulla saker till kvinnliga debattörer – och vi pratar inte om skolgårdens ”passa dig” eller ”ska du ha stryk eller?”. Vi pratar om fullödiga beskrivningar av grova våldtäkter och uppmaningar att följa efter dem till deras hem. Vi lever i ett samhälle där debattklimatet är så förenklat och så i grunden uppluckrat att något inte ens behöver vara sant längre. Det bara fortsätter ändå. I all oändlighet. Och formar om debatten ytterligare. 

Men jag kan tala om för er något som är sant – och som vem som helst borde kunna greppa. Under denna barnens/familjens högtid över alla andra högtider så kommer många kvinnor att misshandlas. Och det har redan börjat. När du ser dig själv i spegeln innan du går och lägger dig: ta en minut och tänk efter. Var kommer kvinnohatet ifrån? Och vad gör du när det rullas upp framför dina ögon? Sitter du där och förvånas och säger ”oj…”, ”men gud” och ”vad illa” men fortsätter att gå vid sidan av som att den som bara tittar på är utan skuld.

Många är betraktare – många borde göra något. Att vara en del i Skulden är inte min är mitt bidrag. Vad gör du?

Skrivet av: Madeleine 

P.S. Om du inte tror mig så kan du läsa här: http://www.vf.se/nyheter/allman/man-misshandlade-sambos D.S.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s