201 mammor och 179 barn

2009 var de 153. Två år senare hade de blivit 181 och idag, den första veckan på det nya året är de 201. Jag läser Aftonbladet. En stor artikel om alla de kvinnor som blivit mördade av den man de levde eller hade levt tillsammans med under 2000-talet i Sverige. Artikeln är skriven ur ett barns perspektiv. Beskriver hur det känns när en tre-åring ser på när mammas liv släcks på köksgolvet. Totalt 179 barn har mist sin mamma sedan år 2000 enligt artikeln. En del av barnen har till och med varit där när det hände. Det var nämligen mer än en tredjedel av barnen som var hemma när pappa dödade mamma. De kanske är det enda vittnet.

Jag kommer att tänka på några av de barn jag träffat i Kvinnojourens skyddade boende. Jag kommer ihåg 4-åringen som tittade på mig med sina stora blåa ögon och frågade om det verkligen var så att pappa fick boxa på mamma. Pappa gjorde nämligen så väldigt ofta fick jag veta. Samtidigt demonstrerades slagen med små knutna nävar mot mitt ansikte.  Hur 13-åringen frågat och frågat tills inga fler frågor fanns; Slår alla pappor? Är det mitt fel att jag inte kan skydda mamma? Är det mitt fel att pappa alltid är så arg? Slår din pojkvän dig?

Jag tänker på hur jag har förklarat att alla män inte slår. Att alla pappor inte slår mammor och att ingen får slå någon annan, varken pappor, mammor eller barn. Jag minns hur jag med en klump i bröstet försökt övertyga om att felet inte är barnets. Att det aldrig kan vara ett barns fel att pappa slår mamma. Det är inte ditt fel! Du bär ingen skuld på dina axlar!

Inga av de barn som jag träffat har varit med om det som artikeln i aftonbladet beskriver. Inte än. Förhoppningsvis kommer det aldrig att hända dom. I den bästa av världar blir det aldrig fler än 201 kvinnor och 179 barn.  I den fula verkligheten säger statistiken att siffran ökar med i snitt 17 kvinnor varje år.

Jag tänker på hur samhället brister i sitt skydd av våldsutsatta kvinnor och barn. Hur äkta män och före detta sambos med kontaktförbud ändå kommer så nära att liv kan släckas. Jag tänker på de som inte ger upp. Som aldrig slutar att leta eller söka upp. Som inte slutar att terrorisera och förgöra. Jag tänker att vi alla gemensamt måste verka för att 201 kvinnor är nog. För att den farligaste platsen för en kvinna inte ska vara det egna hemmet.  Men framförallt måste vi se till att inget barn växer upp och känner skuld för att pappa dödade mamma.

skrivet av: Maria

Annonser

2 thoughts on “201 mammor och 179 barn

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s