äras och sågas

 

Just som jag sitter och skriver denna text fylls min kropp av stora mängder ilska och aggression. Jag har tröttnat på det eviga fördömandet av kvinnor i media. Dels genom journalister, reportrar och dagstidningarnas artiklar, men jag är också trött på dig. Du som anser dig kunna orera och trakassera kvinnor på sociala medier genom att förlöjliga och förminska kvinnor så fort du får chansen. Och jag är också trött på dig, du som tror att det du skriver är oskyldigt och inte alls gör någon skada, jag är less på dig som säger ”ja men det handlar ju inte om att hon är kvinna, jag stör mig på henne som person”. För Din Information, det spelar visst roll, och om du går tillbaka och synar dig själv så kan jag lova att du i högre utsträckning nedvärderar och dömer kvinnor, snabbare, enklare och mer rutinbaserat. Jag har gjort det och jag gör det fortfarande. Men jag blir bättre, både genom att uppmärksamma mig själv och min omgivning på detta beteende.

Det som irriterar mig är att kvinnor i högre utsträckning än män inte har någon som helst fuck off marginal till normerna. Jag kommer nu göra en högst ovetenskaplig jämförelse mellan några kända kvinnor och några kända män. Vi kan börja med Sylvia Vrethammars deltagande i ”Så mycket bättre”, (för er som inte vet så är det ett tvprogram som i korta drag innebär att en handfull artister träffas under en veckas tid och tolkar varandras låtar). Efter det första programmet kunde jag och många med mig läsa på sociala medier om hur dryg, otrevlig och snofsig denna Sylvia Vrethammar var. En timme i tv räckte för att bedöma hela hennes karaktär och även karriär. Den kollektiva protesten mot denna vidriga kvinna kulminerade när hon under första programmet hellre satte sig i en bil än utförde de aktiviteter som skulle genomföras. Dock kan jag inte erinra mig att de sociala medierna översköljdes i samma utsträckning när Mikael Wiehe under säsong två i princip alltid uttalades sig negativt om varenda aktivitet som skulle genomföras. Nej det klassades snarare som något lustigt och kanske kommenterades med ”han har ruskigt mycket integritet den där mannen”.

”Så mycket bättre” är för övrigt ett ypperligt exempel på hur vi vill befästa normer och vilket kön som regerar, i varenda säsong har den gamle rockkungen fått göra comeback och pratat vitt och brett om sina knarktåg och glorifierande groupiekultur. Vi liksom vaknar till liv igen och tänker ”men shit va längesen det var jag lyssnade på honom, han är ju grym, att jag glömt bort honom (och hans band)”. Scenen byts och i nästa andetag så sitter vi och håller andan när säsongens unga kvinna river av en av hans gamla låtar och tänker ”herregud va bra hon är, vilken talang, jag visste knappt vem hon var”, trots att hon släppt 4 album innan hennes deltagande i ”Så mycket bättre”.

Hakorna slår i bröstet och upprörda tongångar ljuder när en annan kvinna som valt att deltaga i ”Så mycket bättre” visar sina snygga ben i korta shorts, gemensamt stämmer vi då upp i kör och säger ”men shit va hon åmar sig” . Detsamma sker dock inte i samma utsträckning när den store medelåldersmannen visar sina pampiga nakna mage och slickar sig lite om läppen, nej då skrattar vi lite lätt och så säger vi ”shit va kunglig han är”.

Media är en stark påverkansfaktor och de höga protesterna lät inte vänta på sig när det uppdagades att den nyblivna mamman Petra Mede ska leda Eurovision. ”Hur ska detta gå till”. ”Ska de amma i paus, eller under sändning och vad gör barnet däremellan” och hur kommer Petra Mede hålla ihop om barnet kanske har en dålig dag? Sällan mina vänner, sällan har dessa frågor och kommentarer riktats mot manliga programledare som nyss blivit farsor, för att uppmärksamma den oinvigde kan ni exempelvis googla Erik Haag, Kristian Luuk och Johan Glans, jämför sedan årtalet deras barn föddes men något stort tv-jippo, typ melodifestivalen.

Att vi värderar och dömer män och kvinnor olika spelar roll. Att mäns musik på TV görs viktigare, gör också att replokalerna på fritidsgårdarna i större utsträckning reserveras för killarna. Att Maja musikaliska insats reduceras till vad hon har på sig, gör att jag som tjej ibland har ont i magen inför att välja rätt kläder innan jag går till jobbmöten eller ut på krogen. Att Petra Medes möjlighet att genomföra sitt jobb, ifrågasätts av att skaffa barn, får tusen kvinnor att tvivla och känna skuld för att inte vara tillräckliga, varken som mammor eller i sitt arbete.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s