Könsrollen vs. Diagnosen

Jag jobbar med människor i ADHD-problematik. Det är det roligaste jobb jag haft; kreativa hjärnor utanför boxen kan verkligen skapa magi! Min stela hjärna, uppdelad i svart och vitt, får verkligen kämpa för att hänga med i de snabba svängarna. Utmanande och utvecklande.

Jag möter människor som gått igenom mycket. Som inte fått den hjälp de skulle behövt under sin skoltid. Som hittat egna strategier för att hantera vardagen och det ständiga bruset i huvudet. Som ibland hamnat i trubbel och blivit missförstådda av sin omgivning. Jag får vara med på resan när dessa människor visar alla att de kan uträtta stordåd under de rätta förutsättningarna. Det är en seger. För mig också.

Men mitt jobb har också fått mig att fundera. Fundera på varför jag till största delen möter killar och män i mitt arbete. Jag har kommit fram till att det förmodligen delvis beror på att jag arbetar med utbildningar inom traditionellt manligt dominerade yrken; lastbilschaufför, svetsare, cnc-operatör, busschaufför. Men inte heller från de mer kvinnligt dominerande utbildningarna kommer deltagare i någon större utsträckning. Detta gör att jag till största delen tror att bristen på kvinnor med ADHD beror på något annat. Låt mig utveckla min teori.

ADHD är en symtomdiagnos. Detta innebär att diagnosen ställs utifrån en rad kriterier. Man räknar med att cirka 5 procent av alla barn i Sverige är i ADHD. Bland vuxna är siffran 3 procent. Tittar man på fördelningen mellan kvinnor och män ser man att diagnosen är vanligare hos män/pojkar än hos kvinnor/flickor. Förmodligen stämmer detta ganska bra med den bild de flesta har av ADHD; en kille som inte kan vara tyst och inte sitta still som hittar på en massa hyss. Emil i Lönneberga ungefär. Denna bild är inte sann. En person i ADHD är inte per automatik lik en annan person i ADHD. Lika lite som en person från Örebro är lik en annan person från Örebro, enbart baserat på det faktum att de två personerna bor i samma stad.

Jag tror att det är så att flickor inte får diagnosen ADHD i lika stor utsträckning som pojkar eftersom kriterierna är utformade efter pojkars beteende. Det är ju inte helt otänkbart att olika personer visar olika symtom på ett och samma tillstånd. Och det är vad jag tror händer när det gäller ADHD. Flickor socialiseras in i att sitta stilla. Vara tysta. Vänta på sin tur. Sätta andras behov före sina egna. Vara vänliga. Ta det försiktigt. Vara fina. Denna kraft är så stark att ADHD tar sig ett annat uttryck hos flickor och kvinnor än hos pojkar och män. Samhällets tolerans för vilka beteenden som är acceptabla från respektive kön ser också olika ut, vilket även det påverkar.

Jag är inte ensam om min teori och det ar exempelvis tagits fram speciella tester för att upptäcka ADHD hos kvinnor. Jag läser på nätet att vuxna kvinnor med ADHD ofta kämpar hårt för att dölja sina brister, passa in i den kvinnliga normen, och därför många gånger får helt andra symtom som de behandlas för. Depression, missbruk, utbrändhet och fibromyalgi. De kvinnor jag träffat i mitt jobb har ofta jobbat hårt för att få sin vardag att fungera, för sig själv och för sina barn. De har pressat sig in i en form som inte varit anpassad för dom. De har kämpat och strävat, inte sällan i myndigheternas motvind. När jag tänker tillbaka har de faktiskt alla haft depression, missbruk, utbrändhet eller fibromyalgi…

Jag tänker att detta delvis är en följd av att deras kroppar inte tillåtits leva ut den hyperaktivitet som diagnosen innebär på samma sätt som män. De har inte passat in. Inte blivit förstådda. Inte kunnat kommunicera sina behov till omgivningen. Blivit missförstådda och utstötta. Det som inte får komma ut stannar inne i kroppen. Kroppen reagerar. Fibromyalgi. Utbrändhet. Depression. Missbruk.

För mig är det skrämmande att se hur den process som socialiseras oss till flickor och pojkar, kvinnor och män är så stark att den kan påverka yttringen av en neuropsykiatrisk diagnos. Att denna process kan förvägra kvinnor och flickor den hjälp de har rätt till eftersom diagnoskriterier utformade efter mäns symtom inte fångar upp kvinnor. Detta är för mig ett skäl att arbeta för ett mera jämställt samhälle.

 

/Maria

Ps. Vill du veta mer om ADHD finns information på bland annat www.hjarnkoll.se och www.attention-riks.se

Annonser

One thought on “Könsrollen vs. Diagnosen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s