Är du radikal?

Åh, ibland önskar jag att bara kunde ge ett rakt och tydligt svar: JA! Jag är radikal. Med alla medel oavsett kostnaden ska jag nå dit jag vill med mina åsikter. Tänk om jag kunde vara så säker i min övertygelse. Att jag regerade i alla diskussioner, för att min åsikt är den enda rätta. Att jag aldrig tvivlade på mig själv, på mina kunskaper, mina åsikter eller mina rättigheter.

Jag önskar att jag var så där självsäker som du, Gudrun, och säga att samhället är byggt runt att mannen är människan och kvinnan komplementet, så är det! Självsäker som er här på skulden är inte min och som många andra feminister som någon gång blottar halsen och säger en obekväm sanning.

Istället känner jag att jag anpassar mig. Jag försöker vara liberal, objektiv eller rent ut sagt: vara alla till lags. Ingen ska känna sig sårad, utsatt eller utanför. Varför det ofta blir så, vet jag inte. Det kan ingå i min uppfostran som tjej, som svensk, som lantis. Att inte stöta mig med grannarna eller andra i min omgivning. Att inte stöta mig med normen. Prata inte för högt, ta inte för mycket plats, tro inte att du är någon.

Ordet radikal kan säkert uppfattas som något negativt av många. För mig kan ordet också symbolisera självkänsla, tron på sig själv och sin åsikt. Sen finns det självklart radikala personer som tar till extrema medel som inte är tillåtna, vilket är handlingar jag inte står för eller kan stötta (se en bortförklarning, en anpassning, av min åsikt).  Men känslan av att veta att man har rätt och kan stå för det fullt ut måste vara otrolig. Mäktig. Att oavsett den skit som slängs på en verbalt eller bokstavligen så vet jag vem jag är och vad min åsikt är och jag fortsätter kämpa.

Smygfeminist är vad jag länge var. Då valde jag mina stunder att uttrycka min åsikt och orkade jag inte så var jag tyst. Ingen visste huruvida jag var feminist eller inte. Nu har jag väl gått ut med det lite hårdare och lite mer öppet. Trots det backar jag fortfarande i diskussioner ibland för att jag är osäker på mina ”faktakunskaper” som alltid måste bevisas in i minsta detalj när det gäller en diskussion om genus. Om fakta ens får plats bland alla starka känsloargument och naturliga skäl. Fast jag egentligen kan, fast jag egentligen vet att jag har rätt och jag kan vinna om jag verkligen vill, backar jag. Det finns en rädsla att klassificeras som asjobbig. En klassificering jag lätt kan ge till mig själv men tycker mindre om att bli tilldelad.

För drygt ett år sen satt jag med en grupp tjejer och drogs in i ett projekt som jag inte riktigt kunde hantera. Jag tackade ja till att delta i en blogg om feminism och systerskap. Jag tackade ja till att delta i skrivandet av en bok, en bok som är klar och redo att säljas. Allt detta var vatten över huvudet för mig och ändå gjorde jag det vilket har stärkt mig. Jag har skrivit texter som är bra och en del som är mindre bra, men jag har ändå skrivit dem och jag har fått positiv respons från de flesta. Kanske några rynkande näsor men vad gör det i jämförelse med alla leenden. Jag har fått kommentarer om att jag har förändrats (läs: att jag är jobbigare) fast jag egentligen bara har funnit styrkan att säga det jag ofta har tänkt.

Är du radikal? Själva frågan fick jag av två elever för en tid sedan, efter att det hade fått veta att jag var feminist. Tydligen något ovanligt och exotiskt har jag märkt på olika personers reaktioner. Jag svarade det neutrala, att det beror på vad ni menar med radikal. Lät dem sätta ribban för diskussionen. Och det är väl där problematiken runt ordet radikal ligger? Att det beror på sammanhanget och den som frågar. För kanske är de som ansågs vara radikala för hundra år sedan anledningen till att jag har rösträtt idag, anledningen till att jag kan få göra abort, ha byxor på mig, jobba, vara ogift fast jag är vuxen, utbilda mig, resa på egen hand och framförallt anledningen till att jag får uttrycka min åsikt och blir lyssnad på. Om det är definitionen, så ja, jag är radikal.  Jag vill att vårt samhälle (läs: världen) förändras där mitt kön inte hindrar mig och andra för att gör det vi vill. Jag vill inte vela eller låta hårda ord och röster komma åt mig. Istället vill jag lita på mig själv, mina kunskaper och absolut inte backa.

/Lina

Annonser

One thought on “Är du radikal?

  1. Bra där.!! Det är mammas dotter det.!! Jag har en hel livstids erfarenhet av att bli ifrågasatt om det mesta och till slut lärt mig tro på och stå på mig. Jag är stolt att vara din mamma!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s