I rädsla för att kallas rasist…

Mitt i mattelektionen ringer telefonen för att dottern inte slutar gråta och mamma måste skynda hem. Lektionen som börjar klockan nio avbryts efter en kvart av en försenad mamma som var tvungen att lämna på dagis. Hon kan inte lämna tidigare för att de har bara femton timmar på dagis vilket gör att hon också måste gå tidigare. Femton timmar på grund av att mannen är arbetslös och därmed har de inte rätt till fler timmar. Ett par kommer och mannen förklarar att frun nog inte ska läsa matematik för hon har alltid varit dålig på det. En äldre man som inte tillåter sin fru att använda datorn hemma för att hon kan förstöra den. Samma kvinna säger att maken brukar hålla henne runt käken och trycka ihop munnen på henne, hårt, för att hon inte uttalar rätt. Den unga kvinnan som frågar varför män inte har mens och vem påven är. Kvinnan som sakta tappar vikt när svärmor är på besök och blir ifrågasatt varför hon läser engelska. En kvinna, vars son ligger på sjukhus, berättar att hon är så trött för att utöver att ta hand om sonen måste hon vara en god värdinna till alla de släktingar som kommer för att beklaga olyckan. Så hon ursäktar att hon inte har hunnit göra läxan. De är många och de är alla där i mitt klassrum.  

Bland mina elever är 80-90 % kvinnor, invandrarkvinnor. Nationaliteterna är spridda och det går inte att peka ut en specifik etnisk grupp, land eller världsdel. De är här av olika anledningar. Antingen på flykt från en konflikt, fattigdom och arbetslöshet, som kärleksinvandrare eller som importfruar. På samma sätt som att deras skäl till att komma till Sverige är olika är även deras erfarenheter, åsikter och syn på livet olika. En del har ett tydligt mål, kanske utifrån en utbildning från hemlandet medan någon annan läser för att det inte finns någon annan försörjningsmöjlighet och någon kom till Sverige som analfabet. De flesta har en familj och ofta prioriteras familjen framför studierna. Inte alltid, men ofta. Antingen självvalt, men även under förutsättningen att det är deras plikt.

De jobbar på, vissa mer än andra, både i skolan och i hemmet. De känns verkligen som den dubbelarbetande kvinnan i ett nötskal. Jag har dem där framför ögonen och samtidigt törs jag inte peka på mönstren i rädsla för att bli kallad rasist. För även om svenskfödda kvinnor också gör en stor del av hemma arbetet undrar jag om det verkligen är samma sak. Strukturen bakom; ja, men inte i praktiken och lösningarna? Det är en fråga som gör mig kluven och osäker, och inte bara mig tydligen, utifrån den kritik som den svenska feminismen har fått den senaste tiden.  

 För idag känns det som att ”de som törs säga sanningen” fått mycket plats, för mycket plats, oavsett om de talar sanning eller inte, gällande den svenska kulturen och andra. Personer som inte tänker i termer som mansdominerad värld utan snarare dom där borta. Detta gör det otroligt svårt att diskutera jämställdhet i samband med mångkultur. För det klingar nästan alltid illa att säga att vissa länders kultur och politik är en konservburk gällande kvinnosyn, fri sexualitet och mansrollen oavsett hur objektivt det uttalas, på grund av den redan infekterade debatten som blir mer och mer irriterad. Samtidigt som någon styrande man i den kultur som diskuteras kommer blir upprörd, kommer de fördomsfulla nej-sägarna få vatten på sin kvarn och använda det i sin propaganda. Skammen och rädslan inom mig att bli hopklumpad med rasisterna är så djup att jag hellre är tyst. För jag är för det mångkulturella samhället men inte för konservativa värderingar oavsett kulturell och religiös bakgrund.

Det händer att när jag nämner något av ovanstående problem, och när personen mitt emot får veta att eleven är invandrare så finns det plötsligt inget att diskutera. För då är det bara så, för att de är invandrare. Det samma händer med eleverna i viss mån, exempelvis när matteläraren förklarar att han tar hand om sina barn och det går bra. Män KAN ta hand om barn vilket matteläraren är tydlig med att säga, samt att han kan handla och laga mat. Oftast slutar det dock med: Ja, men du är svensk. För av någon anledning verkar det finnas någon etablerad åsikt från båda grupperna att etnicitet går före allt annat. Självklart påverkar den kultur som man är fostrad i synen på föräldraskap men den går också att ändra. För 50 år sen var det inte självklart att svenska pappor stannade hemma med barnen och det var inte självklart att kvinnor jobbade. Det var inte ok med kvinnliga präster och samhället fördömde ensamstående mödrar. Mycket har hänt på kort tid och en stor del i samhället men även på individnivå.

Samtidigt är jag medveten om att min feminism inte alltid passar mina elever. Det vet jag utifrån att vi har diskuterat det i klassrummet. Där många tycker att Sverige är jämställt och borde fira detta. De problem som jag ser kanske de tycker är lyxproblem när vi jämför med deras hemländer och jag kan hålla med, men jag tänker ju inte sluta jobba för min situation som kvinna i Sverige utifrån motiveringen att kvinnor i Afghanistan måste bära burka. Det ena utesluter inte det andra, men det ställer olika krav och olika lösningar. Och just nu är jag osäker på om det feministiska samtalsrummet verkligen lyfter detta eller om det också är rädda för att klumpas ihop med rasisterna och andra högerextrema vindar som blåser genom Europa.

Det är jobbigt att säga men i mitt klassrum sitter en stor del kvinnor som står långt utanför det svenska samhället. De har få, om inga, svenska vänner och de pratar inte svenska utanför klassrummet och till stor del förväntas inget annat av dem, för de är invandrare och då är det bara så. Deras tid utanför hemmet är framförallt i skolan och där är de på premissen att hemmet fortfarande går först och att de kan komma hem när de passar. Det är en dubbelarbetande kvinna i en mansdominerad värld men även en kvinna som på grund av sin etnicitet inte förväntas göra något annat. Detta är inte bara en fråga för feminismen att hantera, utan det är så många som behöver uppmärksamma detta men det är svårt att göra om ingen tar debatten. För det som är ledande i debatten nu är personer som gör det utifrån fel syfte och bygger snarare fler fördomar och låser in dessa kvinnor mer än hjälper dem.   
/Lina

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s