Vad kämpar vi för?

Idag har jag ett sjunk och funderar på vad meningen är med allt. Jag läser om Facebook som förbjuder bilder på tecknade underliv i en lista om varför feminism behövs. Jag ser kvinnor i flanellskjortor utan trosor. ( Varför utan trosor? Vem går någonsin runt utan trosor hemma PÅ diskbänken? Jag kanske är tråkig men gör det inte ens när jag ska ha sex.) Jag läser om feminister i Tyskland som ska ockupera ett verklighetstroget Barbie-hus för att det romantiserar ett rosa ideal om muffins och fluffiga sängar. Tyvärr är detta bara toppen av mycket som jag har sett och hört just denna vecka som gör att sjunket har infinit sig. Kanske är det jag som är överkänslig och bara borde låta bli att tänka så mycket. De nämnda sakerna jag nämner är sådant som jag ser i min digitala värld men samtidigt är det många som aldrig berörs av dessa rubriker eller ageranden. Som aldrig reflekterar över dessa saker, även om de borde, och om de nu kan rycka på axlarna åt detta, varför gör inte jag likadant? Vad hjälper det om jag går runt och grubblar över detta.

I risk för att skapa en domedagskänsla, men vad kämpar vi för? Vi har en lista med 33 saker där jag inte ens är säker på att jag håller med om allt. Eller jag håller med om allt men kan också förstå de som lägger upp motargument mot vissa av bilderna. Jag tänker att jag förstår problematiken med Barbie huset men är inte säker på om att ockupation är rätt. Behöver jag hålla med allt som görs i feminismens namn? Mitt inre säger JA, jag borde hålla med om det. Stötta och vinna mark. Även om jag själv inte skulle ha gjort på det sättet är det är ett sätt att visa strukturerna som gör att världen fortsätter bete sig som ett svin gällande jämställdhet. Samtidigt undrar jag om jag bara är överkänslig och borde acceptera världen som den är, gå hem och få mig ”ett skjut” kanske. Det är tydligen lösningen när man är bitter och låg mentalt. Den stereotypa bilden i samhället av mig har börjat ta form i mig. Den tillskrivna rollen kryper in under huden på mig och som motreaktion börjar jag tvivla på mig själv och syftet med kampen.

Detta är ingen pepptext. Jag skulle kunna försöka bota mig själv med en sådan, för visst finns det hopp. Jag ser det varje dag, men min bitterroll är ibland lättare att bära och visa upp än en min pepproll. Egentligen borde jag gräva fram min inre cheerleader och heja på allt positivt som sker dagligen men samtidigt skulle det kännas falskt. För varje gång det sker ett framsteg överskuggas det av ett bakslag som gör att framsteget plötsligt inte kändes tillräckligt. Då blir pepptexten en lögn om att allt kommer bli bra. För visst allt kommer bli bra om hundra (+ 100 + 100 + 100) år i den här takten.  Inte konstigt att man får ett sjunk ibland kanske.

(Saker som ändå höjer sjunket lite: snipp-cupcakes!)

Annonser

4 thoughts on “Vad kämpar vi för?

  1. Nej, hallå där! Den här bloggen, att du (och de andra) driver den, skriver här, analyserar, delar med er av vardagssexism och glödhet kamp och djupa sjunk ner i den patriarkala träskgeggan – det betyder ju allt! För mig, för många. När JAG har en dipp går jag in här och andas och hämtar kraft igen. Försök att omge dig med massa underbara feminister och kramas och gråt och prata massor, det brukar hjälpa tycker jag. Och jag vill att du (ni) ska veta att den här bloggen, bara att ni skriver av er här istället för i era dagböcker, det hjälper oss andra. Tack ❤

    • Tack för din kommentar Malin. Det värmer. Självklart försöker man lyfta sig men just veckan som gick kändes väldigt mycket uppför men nu är det en ny vecka och nya tag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s