Feminismen behöver synas även på landsbygden

För en vecka sedan befann vi oss på Feministiskt forum i Stockholm. En fantastisk dag med massor av inspiration och underbara människor. Samtidigt var det lite sorgligt för där kom människor i grupper för att se och höra, prata och diskutera feminismens roll i samhället. Där i storstaden. Men vad händer här, i skogen? Här lyfts vi på Skulden är inte min fram som exotiska i tidningarna, som Sofia Karlson sa på panelsamtalet. Det är klart att det alltid är roligt att känna sig speciell och få uppmärksamhet för vårt arbete med blogg och bok. Vi är ju stolta över det vi gör. Men exotiska är vi det? På forumet var vi inte det, där stack vi inte ut med våra åsikter. Jag insåg då glappet mellan storstaden och resten av landet. Det kanske var lite långsamt av mig men bättre sent än aldrig. Feminismen har fått en nedåtsvacka i samhället där folk inte vill vara feminist och den svackan känns djupare här på landsbygden. (Jag vet inte om jag får kalla Värmland för landsbygden men gör det ändå.)

Jag själv är inte från Värmland utan är inflyttad från den stora staden. Men även från det lilla samhället i form av en ö några timmars båtfärd ut i Östersjön. Ett samhälle där kvinnor är kvinnor och män är män. Män försörjer och kvinnor stannar hemma. Nej, det kanske var att förenkla det lite men det har varit så länge även om det börjar luckras upp. Gärna i och med att folk vågar gå isär och måste försörja sig utanför tvåsamheten. Något som inte var så vanligt för 30 år sedan när jag var barn. Åsikterna om jämställdhet är hårda, oftast i forma av att det är onödigt. Det har ju alltid fungerat så bra som det är, varför röra runt i det? Feminism och sådant är inte för skärgården. Delvis för att det är lättare att försvara det som man vet hur det är, snarare en det som man inte vet hur det ska bli. Förändring i det lilla samhället mottags mycket reserverat och delvis motvilligt. Exempelvis den nya bonde på ön som fortfarande kallas för ”den nya bonden” eller bonden istället för hans tilltalsnamn, och detta efter fyra/fem år.

Denna natursköna och underbara uppväxt plats kommer alltid finnas i mitt hjärta men ändå har jag valt att lämna den. För om det är något som man inte får göra ute i skärgården så är det att sticka ut. Bäst är om vi alla är lika och beter oss lika. Jag har nog kommit att börja sticka ut och därmed passar jag egentligen inte in längre. Det är trevligt i korta stunder men mitt politiska hjärta vrids om bland fördomarna. Så jag har packat min väska och hamnat i Värmland där jag verkar stanna. Här befinner jag mig i en ganska så akademisk värld gällande vänner, yrken och intressen. Jag har skapat mig en plats där jag trivs och kan vara mig själv. Den akademiska delen av mitt liv kanske är en orsak till att mina tankar och beteenden inte passar in ute på ön längre, där många knappt har avslutat gymnasiet. Jag vill inte på något sätt smutskasta någon men utbildning är en viktig del i kampen mot fördomar, för mig. Vad annat kan jag som lärare säga? Men även om jag har hittat min tillhörighet här så finns samma tankar, samma beteende och samma åsikter från ön här i de värmländska skogarna. I småorterna som har en stark tradition kopplat till bruket och den värmländska tillhörigheten. För visst är det speciellt, Ack Värmeland du sköna.  

Det känns som två steg framåt och ett steg bakåt. Samtidigt som feministiskt forum växer i Stockholm blir småorterna mer konservativa och traditionsbundna. Behovet att hålla fast det som har varit verkar öka. De som inte villa följa denna trend gör som jag och flyttar till en annan plats där de kan finna sin frizon att vara sig själva och sticka ut. Det är väl alltid det staden har varit tillför, att få vara mer privat än vad man är på landet. Men de finns de som vill stanna också. De som inte är redo att flytta utan vill stanna på den plats de älskar och ändå få ha sina åsikter. Vad blir det av oss när feminismen sakta förflyttar sig till storstäderna? Hur ska vi få stimulans, intressanta diskussioner och möten? Självklart åker vi gärna men 30 mil är 30 mil. Det behövs en kommunikation och feminismen behöver synas mer utanför storstäderna. Det kanske är stor sak att önska idag när hatet yttrar sig allt mer men jag tror också att det är nödvändigt för att stoppa den bakåtsträvande trenden som smyger sig fram.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s