Ibland är det lättare om jag gör det

I ett förhållande är det så lätt att saker hamnar på rutin. Jag gör en sak och han gör en sak (han i mitt förhållande). Vi har olika egenskaper och förmågor som är en av orsakerna till delningen av hushållssysslor här i hemmet. Chansen eller snarare risken att vi intar de traditionella könsrollerna är hög och med den enkla ursäkten att det är enklare.

”Jag är ju bra på att laga mat så varför ska jag inte göra det? Och sen så är jag ju så bestämd när det gäller att det blir rätt med maten.”

”Det är ju lättare om han tar hand om kaminen för det är ju rätt så tungt att lyfta pelletssäckarna för mig som är svagare.”

Detta är delning av roller som har uppkommit i vårt förhållande sen vi flyttade till hus. Det kanske kan ses som småsaker för en del men det är ändå vardagssysslor som måste göras och där vi har valt och dela på dem för enkelhetens skull. Men det är ändå rätt så klassiska roller som har smugit sig på. Självklart finns det undantag där vi byter roller som att det är han som sköter disken med kompromissen att det är jag som lagar maten.

Men det händer att disken inte är gjord nästa gång jag ska laga mat vilket har lett till tjafs. Det finns säkert de som tycker att det är en bagatell men jag tycker att det är jobbigt att min vardagsuppgift störs av att han inte har gjort sin. Risken finns att jag då gör hans uppgift för att det är lättast så och onödigt att starta ett bråk om. Självklart blir det inte bråk jämt men ibland väljer jag att ta tjuren i hornet och lyfta frågan. För vad händer när jag har tänkt ”att det är lättast så” varje dag i ett år? Då har jag plötsligt tagit över sysslan och han har sluppit den för att han gjorde den dåligt eller långsamt. Den åsikt hör jag ofta att han ändå gör det dåligt och då måste jag ju göra det. Det är säkert flertalet människor som tycker att jag uppmuntrar till onödigt tjafs genom att lyfta en sådan fråga fast ibland känns det som att det är det som är kostnaden för att försöka jobba mot ett mer jämställt förhållande. Det handlar självklart inte bara om disken, men om jag tänker så här först på disken och sen fortsätter släppa ,eller om vi fortsätter släppa för det är åt båda hållen.

Byta däck på bilen är ett intressant fenomen i vår relation. Vi kan nog båda erkänna vårt ointresse för bilen men byta däck måste man ju göra. Då råkar det vara så att jag faktiskt inte kan det för att ingen har lärt mig det. Även om jag säkert kan klura ut det har jag aldrig gjort det, fast det är jag som har körkortet. Medan min sambo som inte har körkort kan det och har gjort det flertal gånger. Någon som vill slänga ut en gissning på varför det är så? (Jag kan viska det, könsroller). Här är en sådan syssla som vi borde varva att göra i jämställdhetens namn. Ändå så låter jag honom göra det utan skrupler och han gör det utan att tjata på mig. Detta med ursäkten att det är ju enklast så, han kan ju det och jag kan inte det. Egentligen borde jag lära mig det men det finns det ju inte tid för i en stressig vardag. Ursäkterna är många och dåliga. För vi kan göra det på helgen, vi har elektriska verktyg som underlättar och så jävla klen är jag väl egentligen inte. Men istället för att bara lära mig det så att jag kan så är det lättare att försöka smita och det är nog fler människor som är som jag. Lite lata i hjärtat. Men när det kommer till en sådan här sak så blir det också att vi delar upp sysslorna undermedvetet. Lika som när vi ska byta lampa på bilen, olja eller någon annan manick. Då tar svärfar med sig min sambo. Kanske för att det är hans son och han är van vid det. Men det är ändå jag som äger och kör bilen så varför är det inte jag som ska lära mig? Jag är ju inte helt utan vilja så jag kan ju bara följa med ut i garaget men då kommer latheten krypandes. Tanken att min sambo kan visa mig sen fladdrar förbi och jag stannar inne med svärmor och kokar kaffe.

Det är så enkelt att använda undanflykten att det är enklare så, men det tar successivt en stor tugga av jämställdheten i ett förhållande och i en familj.

så till dagens frågestund:

Sjödinskan har av detta, dubbelt så mycket som sin far. Trots ekvationen värderas faderns ca 50 000 gånger högre än dotters..

Vad är det för något vi söker?

Det här är ingen lätt liten logikfläta som passar in på vare sig lodrät sex eller vågrätt två. Frågan får i största sannorlikhet inte vara med i vare sig Melodikrysset eller Så ska det låta.

Saken är den att Sjödinskan har en tatuering på sin vrist med texten Hojhoj. Hennes fader han har enbart en hoj..en motorcykel av märket Electra glide

På detta vackra fordon färdades far och dotter under några dagar för att pröva lyckan i Dalarna. Med på turen åkte pappas flickvän Lena på sin HD i något mindre skala men med coolare attribut och fräsigare avgasrör. Att åka motorcykel är för de tre ungefär samma sak som att gå en meditationskurs (bortsett från utsläpp, hög ljudnivå, stort risktagande och trafikljus) Harmonin var påtaglig och alla var glada. Lite bättre skulle det bli med en skvätt kaffe i magen och därför bestämde sig trion för att svänga intill vid lämplig kiosk.

Först in kommer far med sin dotter hack i häl. Sedan dyker Lena upp och det var för väl!

Expediten i kiosken ställer sig frågande för vad denne får se och kan inte riktigt få fatt i logiken..

Tillslut tar personen till orda och frågar: Men va, åker ni tre på en motorcykel?

Tänk att tanken kan vara så främmande, kvinna som kör hoj..de går ju faktiskt inte..

Så vad har vi lärt oss av det här?
Det fattar väl var idiot
Att en kvinna kan va pilot
Men ändock verkar det som så
Att det är svårt att ta in och förstå
Världens mest jämställda land
Och lika förutsättningar bör gå hand i hand
Men ändock så ramlar vi dit
förutfattade meningar fast inte med flit

/Emma