Att flytta en gräns

Nyligen var jag för första gången med och gick upp en gräns. Min mormor äger skog och då ska det nämligen med jämna mellanrum säkerställas att gränsen är på rätt ställe. Så den inte flyttat sig sen sist. Det hela går ut på att man ska leta upp rödmarkerade träd och stenrösen för att avgöra vilka träd som hör till vilken skogsägare. Jag utrustade mig själv med en färghink och tänkte att detta blir en trevlig dag i skogen.

Det blev det inte. Det fanns nämligen ett stort svart moln på himlen som skymde solen. Molnet bestod i en man från ”den andra skogsägarsidan”. Mannen är i 55-årsåldern. Han är klädd i jägarkläder och grön hatt. När han kliver ur sin bil vid uppsamlingsplatsen ser han sig omkring på den grupp kvinnor som samlats. Han ser skeptisk ut. Jag kan se hur han laddar för att den plats som tillhör honom.

Vi pratar om hur vi ska dela upp oss. Det är ju bättre att gå gränsen från två håll, så att man möts på mitten. Det går fortare och så vet man ju att gränsen är rak. Möts man inte på mitten har man gått snett och det har blivit fel någonstans. Då får man göra om. Gå tillbaka och hitta felet.

Mannen från andra sidan hamnar i den andra gruppen. Den som ska gå från andra hållet. Men han har fortfarande åsikter om sammansättningen av min grupp som består av till största delen kvinnor.

–Hur ska detta gå? Bara kvinnor i en grupp. Det kommer bara bli en massa kackel, säger han högt och tydligt. De äldre kvinnorna skrattar och håller med. De bekräftar honom och hans pyser ut på den plats han tycker sig ha rätt att ta. Som vi alla ger honom. Jag blir så arg på mannen från den andra sidan att jag måste vända mig om, bort mot skogen. Min mamma möter min blick och tittar förmanande. Hennes blick säger; Var tyst nu, säg inget! Fast egentligen vet jag att min mamma innerst inne skulle vilja att jag hyvlade ner mannen från den andra sidan. Men det är inte rätt tid för det nu säger hennes blick. Det skulle bli otrevlig stämning.

Och jag säger inget. Jag låter mannen från den andra sidan hållas när han fortsätter att raljera över kvinnors oförmåga att hitta röda märken på träd och rösen. Att det är kvinnorna i gruppen som äger skogen, det lägger han tydligen mindre vikt vid.

Jag fortsätter att vara förbannad under min vandring. Mannen från den andra sidan har förstört min dag i skogen. Jag målar med flit in fel träd några gånger och flyttar därmed gränsen ca. 10 cm åt mitt håll. Det är mitt sätt att säga ifrån. Det enda jag kommer på för stunden. Och jag tänker att om en kvinna varje gång det ska gås en gräns flyttar den 10 cm så kommer det till slut att ha gjort stor skillnad.

/Maria

Annonser

2 thoughts on “Att flytta en gräns

  1. Intressant artikel. Enligt din beskrivning beter han sej onekligen dåligt.

    Jag tycker att du skulle sagt något. Gett tillbaks med samma mynt. Det finns gott om fördomar att spela på vad gäller män i allmänhet och gubbar i synnerhet. Myten att män inte kan göra två saker samtidigt hade kanske varit lämplig att föra på tal i det här sammanhanget.

    Samtidigt så har du ju dömt honom på förhand. Innan han ens öppnat munnen har du bestämt dej för vad han är för en. Och när man letar efter ett beteende så hittar man det oftast, dina förutfattade meningar kan alltså färga hur du ser på en handling. Det tror jag nog att du kan hålla med om.

    Sen är det bara att inse att man alltid kommer att träffa folk man inte gillar. Men den enda man kan förändra är sej själv. Jag kommer väldigt sällan bra överens med kommunister, manshatare, miljömuppar, m.fl. Men om jag tillåter dem att förstöra min dag har de vunnit. Så istället för att försöka förändra dem har jag insett att jag måste förändra mej själv. Förändra mej från att ge dem makten att förstöra min dag till att aldrig ge dem den makten över mej och min lycka. Det är inte så lätt i början, men man blir bättre med övning 🙂

  2. HAAHAHAHAHAHAHAHA FAN VAD KUUUL!!!!! nu flyttar vi gränserna!

    visst kan man som calle kabo tycka att en alltid ska säga något, oftast känns det bättre senare. men en orkar inte alltid med det, det här händer ju för ofta!

    jag vet inte hur det är med andra människor men jag kan läsa av människor på en halv sekund. inte så att jag bestämmer mig för hela deras personlighet eller att jag ska hata/gilla dom utan som ett försvar, måste jag akta mig/vara rädd för den här människan eller kan jag vara trygg i hens sällskap? den känslan ska du alltid lita på, jag tror vi kan skydda oss från dåliga vänskaper, relationer, kollegor och andra man måste tillbringa tid med.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s