Varför?

Jag har funderat på en sak en längre tid. Varför är det så att jag varje morgon går upp tidigare än jag annars skulle behöva göra bara för att sminka mig? Det enda jag egentligen vill göra är ju att sova den där kvarten? Varför lägger jag tid och energi och PENGAR (det är jättedyrt med smink) på något som jag inte ens tycker är kul? Varför böjer jag ibland ner huvudet i affären när jag ser någon jag känner bara för att jag inte har smink på mig och tänker; Varför kunde jag inte bara ha kletat dit lite mascara åtminstone? Varför gör jag det? Jag vill inte göra det.

Jag har ett minst sagt ambivalent förhållande till smink. Jag hatar att kleta på det varje morgon. Jag är inte särskilt bra på det och resultatet brukar vara en mindre katastrof innan jag lyckats lindra skadan med 300 tops. Trots att jag ogillar att sminka mig så mycket är det för mig otänkbart att gå till jobbet utan smink. Jag har funderat på att testa, men kommit fram till att jag förmodligen skulle vara så obekväm att all min energi den dagen skulle gå åt till att fokusera på hur jag såg ut. Jag skulle framförallt fokusera på hur människor i min omgivning reagerade på mitt osminkade ansikte. Jag skulle analysera deras miner, deras ord och deras blickar. Jag har kommit fram till att för mig är det inte värt det. Jag vågar inte testa.

Men varför? Vad är det som skulle kunna hända? Ingenting, säger mitt förnuft. Ingen kommer förmodligen ens att märka något. Jag använder ju trots allt bara smink i min egen hudton, för att släta ut och förfina. Och min egen syn på kvinnor som inte använder smink är ju mycket positiv. Jag ser dessa kvinnor som mycket modiga och som föredömen. Jag skulle vilja vara en av dem.

Jag hamnar ibland i diskussioner om smink. ”Men du som är feminist ska väl inte sminka dig!”. Då brukar jag svara att visst, jag är feminist, men jag är därmed inte immun. Jag är precis lika indoktrinerad och färgad av det samhälle jag växt upp i som alla andra. Det gör ont för mig också att bryta normer. För att sminka sig är ett skönhetsideal som jag försöker leva upp till. Jag tycker att sminket får mig att se snyggare ut. Men snygg är ju något högst subjektivt och föränderligt. Skönhetsideal varierar ju med tiden. Att man på 1600- och 1700-talet pudrade sig vit i ansiktet, hade krullig peruk och röda plutläppar tyder ju på detta…

Det betyder ju också att ideal gå att förändra. Men då måste ju någon börja så att någon annan kan följa efter. Det är redan människor som har börjat. Det är bara för mig att följa efter. Så jag måste nog våga nu – nästa vecka gör jag det!

/Maria

Annonser

5 thoughts on “Varför?

  1. Jag brukar inte sminka mig till vardags, delvis för att jag är lat, delvis för att jag tycker det känns lite kladdigt med smink men också för att jag tycker jag ser rätt bra ut utan smink. Och just den där sista delen är ju knappast något som gör mig till en ”bra feminist som står emot patriarkatet” utan jag gör mig bara snygg genom att INTE göra något. Jag bryr mig ju fortfarande allt för mycket om mitt utseende.

  2. Heja Maria!
    Jag slutade sminka mig för ett par år sedan och i början är det tufft. Du kommer att känna dig grå och glåmig och antagligen kommer någon att kommentera att du ser trött ut. Men det är bara tillvänjningsperioden. Nu tycker jag att jag ser både pigg och fräsh ut utan smink och jag har lärt mig att känna igen mitt egna ansikte i spegeln och på bild. Dessutom har omgivningen vant sig och alla nya människor man träffar har ju aldrig sett mig på annat vis än osminkad så de konstaterar väl bara att jag ser ut så.

    Bonus: att slippa tänka ”åh nej, hur ska hen tycka att jag ser ut utan smink morgonen efter/på stranden/etc?” Och så kan man gnugga sig i ögonen om man vill.

  3. Men du, en bra grej kan vara att ”trappa ner” tänker jag. Om du först tar bort en grej ur sminkningen som du känner att du kan leva med och så sminkar du dig med allt annat du brukar utom just den grejen (börja med det som är lättast att ta bort först) ända tills du känner dig helt helt bekväm med att gå utan. Då kan du gå på nästa sak. Om någon frågar eller påpekar kan du bara säga att ”ja, jag sminkar med med x ibland och ibland inte”. Jag tror att mycket utav grejen är att en dels själv är ovan att se sitt ansikte på ett visst sätt, och dels rädslan för att andra också är det. Att en inte vill få blickar, frågor, kommentarer.

    Jag själv sminkade mig varje dag i massa år och på något sätt tyckte jag att det jobbigaste med att gå osminkad var att alla visste hur jag såg ut i smink och att det var mitt ”normala” tillstånd. Nu för tiden när jag knappt aldrig sminkar mig alls så har jag fått nya jobb, läst nya kurser osv där knappt någon vet hur jag ser ut I smink, där det osminkade mitt ”normala” tillstånd. Till och med för mig själv. Nu tycker jag konstigt nog att jag får mer blickar och frågor om jag kommer med smink en dag. Och kanske är det inte bättre det men jag är i alla fall nöjd med att slippa lägga tid och pengar och kraft på smink. Lycka till ❤

  4. Tack snälla för era tips 🙂 Jag har testat en lördag nu helt utan smink och det gick helt utmärkt! Nästa steg blir jobbet. Tror som ni skriver att mycket ligger i att jag inte riktigt känner igen mitt ansikte när det är helt osminkat och det ska bli kul att lära känna mig som jag egentligen ser ut! Allt gott till er!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s