Vi förskjuter debatten med varje ord

En flicka har gruppvåldtagits av sex killar. De kan mycket väl vara skyldiga, men lagen räcker inte till är domarens budskap. Ett nej är inte ett nej. Än en gång diskuterar vi gränssättning, sexualmoral, ungdomars sexualitet och samtycke. Vi debatterar en mycket viktigt fråga. Orden rör sig på skärmen. Rösterna från tv:n flyter ihop. Allt är viktigt, inget är oviktigt. Det gör ont i magen och det kryper i hela kroppen. Lever vi verkligen i ett modernt samhälle, är det verkligen 2013?

Det är en svindlande tanke att vi inte kommit längre. Det är ett bottenlöst djupt hål i min själ. Och jag tänker på alla de systrar som inte blivit trodda, vars mod inte har tjänat dem något till. Vi sänder en signal som säger: det är lönlöst att berätta. Jag blundar hårt och känner hur klumpen i halsen växer. Lever vi verkligen i ett modernt samhälle, är det verkligen 2013?

Om någon tar av mig mina kläder. Tar min telefon. Låser dörren. Om sex killar står på rad. Om jag säger nej, men inte vågar röra mig. Då får jag skylla mig själv. Att begå våld på en annan människa är bara brottsligt om man dör eller blir misshandlad. Det är bättre att få något stulet, om man vill blir trodd alltså. Det känns så vidrigt. Lever vi verkligen i ett modernt samhälle, är det verkligen 2013?

Om jag kunde räkna alla gånger som jag tänkt att jag lägger ner så… Jag vet inte ens vad det skulle leda till. Men en sak kan jag säga: vi flyttar den jävla dubbelmoralen millimeter för millimeter. Vi eldar under vår vrede. Vi förskjuter debatten med varje ord till att handla om makt, om värderingar, om att tvätta den där smutsiga byken med dubbelmoral och unkna värderingar som det här samhället hela tiden drar framför våra ögon.

Därför tvingar jag mig själv att öppna mina ögon, svälja den där klumpen i halsen och lyssnar på varje ord. Det handlar om att kämpa för att mina eventuella döttrar ska kunna vara fria i sin sexualitet och mina eventuella söner ska respektera tjejer och vara lyhörda. Deras sexliv ska vara baserat på fri vilja, samtycke och det ska få gör det med vem de vill – om den de vill göra det med också vill. Den här bloggen handlar om att inte känna skuld, det gör jag inte heller.  Jag vet var jag står och jag vet var mina systrar står. Det är en styrka. Är vi skyldiga något så är det att fortsätta kämpa. Kämpa tills ett nej är ett nej. Det kommer inte att vara förgäves, det bara känns så just nu.

Skrivet av: Madeleine

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s