Han är alltid sin egen och jag är bara hans tjej

Efter sju år tillsammans och sju år som medlemmar i samma parti kan vi konstatera att vi aldrig betraktas som två individer – särskilt inte när det gäller mig. Min kille däremot behandlas oftare som en individ. Det är en märklig lag och regel som är både synlig och osynlig. Vi har ofta pratat om det hemma vilken börda som belastas mig, men inte honom på samma sätt. Det är en bestraffning som är svår att sätta sig upp emot – eftersom vi är tillsammans förutsätts vi ha en allians som inte kan brytas. Det är något med det som stämmer förstås – vi är ju ihop, men varför belastas vi så olika av detta faktum?

På omvägar har jag fått höra att de inte tror att jag kan separera mina åsikter från hans. Han har aldrig behövt höra att han inte kan skilja mina åsikter från sina. Jag har fått höra att jag inte är lämplig för att vara med och rösta där han är inblandad – oavsett vad det har gällt sakfrågor eller personfrågor, han har aldrig hört samma sak. Jag förväntas ta ansvar för honom, hans åsikter och hans sätt – men han behöver aldrig ta ansvar för mig. Om min kille beter sig illa åt belastas jag för det, men han belastas aldrig med mina tillkortakommanden. Han minus neutraliserar mina egna plus, men för min kille gäller bara hans egna plus eller minus – hans resultat är bara hans.

Jag är villig att köpa att en kan tänka att om man är tillsammans så har båda personerna nytta av sitt förhållande på det sätt att man vill den andre väl och inte skulle göra något för att skada personen eller medvetet ställa sig i vägen för något den vill. Kanske skulle man också stötta personen i detta. På sätt och vis är man ”jävig” alltså kort och gott. Men varför är inte han lika jävig? Den döda hunden är inte längre begraven, den är uppgrävd, fullt synlig och luktar illa.

Om vi ska gå ännu längre kan vi fundera över vilka strukturer som påverkar vårt förhållande också. För några år sedan bestämde jag mig för att inte curla honom längre så att inte bara han skulle ha tid över. Jag slutade laga mat åt honom, fixa hemma innan han kom hem och jag var också borta på möten. Jag ville väl också vara med och påverka politiken. Gå på möten, prata, påverka utan att belastas med hans engagemang. Som jag har kämpat, som jag har stridit – med mitt eget samvete, mot de outtalade men tydliga förväntningarna – för att kunna vara med. För honom har det varit mycket enklare. Trots att vi båda är feminister så är det ingen som undrar över hur han kan låta hemmet vara den rundningskon det är för oss två engagerade själar. Det är ingen som ens reflekterat var all hans tid att engagera sig tidigare kom från? Vi har förstås inte barn, det underlättar. Men orättvisan? Som att det rena hemmet är mitt ansvar och det politiska belöningssystemet hans rätt! Usch, jag vänder mig mot dubbelmoralen!

Att jag och min kille sällan tycker lika om något trots att vi är med i samma parti är det aldrig någon som brytt sig om att ta reda på. De politiska tongångarna hemma är höga och skillnaderna stora. Men den som inte vill veta får inte heller reda på det. Det är någon annan som ritat spelplanen.

Vi har varit både arga och ledsna för det här, vi beslutade oss därför att inte vara engagerade på samma nivå. Men vi märker fortfarande hur jag inte betraktas som kapabel att vara min egen, ha mina egna åsikter, vara min egen person. Jag är alltid hans tjej, han är alltid min kille. Men det är min börda, inte hans. Det har någon annan bestämt.

Jag vägrar skämmas för att vi båda vill saker. Nu hoppas jag bara att fler orkar hålla mer en tanke i huvudet samtidigt. Det kan man väl kräva tänker jag, nu när vi lever på 2000-talet. Jag har tagit ansvar, har drivit på politiken och varit i högsta grad min egen. Snart måste det börja räknas!

/Madeleine

Annonser

One thought on “Han är alltid sin egen och jag är bara hans tjej

  1. Hej, hittade just er blogg – vilken verkar asgrym!

    Så himla gött/ogött/oidentiferbar känsla av att identifikation jag känner när jag läser detta inlägg! Måste fundera över det här mer…

    Tack för ett bra inlägg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s