En dotter

För några år sedan åkte jag tåg hem från Göteborg. På sätet bredvid satt en kinesisk man och vi började prata med varandra. Det visade sig att han bott månader i Sverige och arbetade här för ett stort mobilföretag.  

Mannen var i min egen ålder och resan hem från Göteborg blev ett intressant möte mellan två människor från helt olika delar av världen. Medan Dalsland svischade förbi utanför fönstret pratade vi om det svenska samhället, om jobb, om censur och om den kinesiska regimen. Mannen hade ingen familj berättade han. Han hade växt upp med sina morföräldrar och fått en chans till utbildning. Det enda han hade i sitt liv som han beskrev var hans jobb och karriär. Jag förstod att han måste vara väldigt bra på det han gjorde.

När vi passerade Säffle berättade jag att detta var min hemstad. Mannen tittade lite skeptiskt ut genom fönstret och frågade; How many people live here? 10 000, svarade jag.

Han blev tyst. Sa inget på en ganska lång stund. Jag tänkte att han kanske blivit trött på att prata med mig. Men jag frågade ändå; How many people live in the city you are from? 9 million, svarade han.

Det blev tyst igen. Sedan frågade han mig om han fick ställa en personlig fråga och försäkrade mig om att jag inte behövde svara och att hans intention inte var att såra eller förnärma mig. Men han ville veta om jag hade en relation med någon man (väldigt formellt). Jag svarade att jag hade en sambo sedan många år och att vi bodde tillsammans. Han frågade mig om det var lätt att hitta en partner i Sverige. Jag sa att detta är så klart en väldigt svår fråga att svara på och väldigt individuellt beroende på vem du frågar men att många av mina vänner också levde i relationer.

Då berättade han att i staden han bodde, med de 9 miljoner människorna, var det svårt att hitta en tjej. Jag sa att det måste ju finnas många tjejer bara i huset där mannen bor.  Han svarade; You see, we have a policy in China. You are only allowed to have one child.

Då förstod jag. Att den jämnårige mannen vid min sida inte kunde hitta någon att leva med berodde alltså till del på den Kinesiska ett-barnspolitiken. Ett-barnspolitiken började tillämpas någon gång mellan 1979 och 1981 i Kina och gick ut på att familjer fick ekonomiska fördelar om de bara skaffade ett barn. Eftersom en son ansågs ha större chanser att få ett bättre jobb än en dotter, och därmed skulle ha bättre möjligheter att försörja sina föräldrar när de blev gamla valdes många döttrar bort. Döttrar var inte önskvärda. Döttrar dödades. I vilken omfattning vet ingen. Döttrar övergavs. Döttrar aborterades bort. Döttrar registrerades aldrig efter sin födsel. Ett oregistrerat barn får inte gå i skola. Ett-barnspolitiken byggde in ojämställdhet i det kinesiska samhället. Skapade en ojämn könsfördelning.

Tåget rullar in på stationen i Karlstad. Vi kliver av. Där att möta mannen finns en svensk kollega. Vi hälsar i hand. Artigt. Mitt resesällskap bugar sig djupt och säger att denna resa kommer han inte glömma. Jag säger att jag haft trevligt, att jag lärt mig mycket. När jag vänder mig om och går därifrån undrar jag om jag någonsin kommer åka tåg med en kinesisk dotter och vad vi i så fall kommer att prata om.  

/Maria

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s