Stopp i lagens namn

Jag tittade på det här klippet för ett par dagar sen från helgens nyhetsmorgon. Det handlar om att polisen nu reagerar mot ungas attityd till sex. Något måste göras mot den råa attityden när sexualbrott anmäls och hur unga interagerar sexuellt med varandra. Poliserna själva kommer inte med några konstruktiva lösningar tycker jag, de enda som lyckas med det är Sandra och Ida i inslaget. Jag skulle vilja lyfta fram ett par saker.

Det första är vår fascination inför lagen. På en nätverksträff jag var på i Uppsala för någon månad sen så hade de haft en internationell konferens dagen innan där internationella gäster hade lyft fram att vi i Sverige verkade ha en väldigt stark tilltro till lagstiftning som normerande kraft – vi vill hålla oss i en lag för att något ska gälla och vara sanning – det är det enda som säger vad som är ok beteende och inte. Det som sägs i inslaget som är intressant kopplat till detta är att ”ungdomar är en produkt av samhället och enligt lagens mening är ju tyvärr inte det där en våldtäkt idag”, med hänvisning till en händelse polisen berättar om. Just huruvida händelsen i sig borde vara olaglig eller inte tänker jag inte gå in på här, det intressanta är synen på hur vi/ungdomar ser på beteenden som inte omfattas av lagen. Och här, och jag har hört det i många andra sammanhang, så menas det att dessa beteenden är ”ok”. Jag skulle vilja att den synen på lagstiftningens roll reformerades, för jag tänker att vi är illa ute om vi i varje givet läge sanktionerade beteenden eller händelser som inte vår lagstiftning säger något om. Bara för att något inte är olagligt så betyder det inte att det är ok. Att kalla någon för ”idiot” är inte olagligt, men det är inte ok för det – för att ta ett mindre komplext exempel. Detsamma är överförbart till sexualbrotten och sexuella övergrepp. För ett sexuellt övergrepp och sedan ”gråzonsex” kan det vara utan att lagstiftningen om våldtäkt är tillämpbar och det är ju de situationerna som vi måste prata om, det är de situationerna som gav upphov till #prataomdet. Flera av de situationerna som människor delade med sig av utgör inte sexualbrott i lagens mening – men de är inte ok. Det betyder dock inte per automatik att dessa situationer ska utgöra ett lagbrott.

Jag tror att om vi kunde fokusera samtalet kring de här frågorna, både med unga och vuxna, kring gränser och normer och gråzoner, så kan vi förebygga de attityder som poliserna hävdar är rådande. Men tar vi vår utgångspunkt i lagen, så kommer vi missa så många situationer som utgör kränkningar av människors gränser men som inte nödvändigtvis borde eller någonsin kommer att vara olagliga. I teorin skulle vi faktiskt kunna ha samtal om vad som är ok eller inte utan lagstiftning överhuvudtaget. Det handlar om hur vi ska bete oss mot varandra, hur vi sätter egna gränser och respekterar andras och det är många av dessa frågor till vilka vi är utlämnade att själva formulera svaren – utan hjälp av en lagtext.

Det andra som jag verkligen tycker det är hög tid att vi pratar mer om är normer kring maskulinitet. Jag tror att vi har mycket att vinna genom att vidga mansrollen och ta bort kopplingen mellan maskulinitet och destruktiva beteenden såsom att kränka, framförallt kvinnors, gränser. Jag tycker mig se mer fokus på förövarens roll, inte tillräckligt, men mer än tidigare. Och det är viktigt – men vi måste också ge förutsättningar för pojkar och unga män att kunna välja bort att leva upp till en destruktiv mansroll. Det kräver arbete, samtal och attityds- och beteendeförändringar från många. Om vi inte tar det faktum att det är män som är förövare i en nästan fullständig majoritet när det kommer till sexualbrott ett steg längre så tror inte jag att vi kommer att se en förändring. Vi vet att män är förövare, nästa steg är att titta på hur det kommer sig och sedan förändra orsaken bakom. Det är såklart komplext men jag tror att vi kommer långt med normkritik och problematiserande av den hegemoniska maskuliniteten.

Det jag inte tror på, för att göra en ytterligare avgränsning, är att vuxna ska sitta och tycka och förfasa sig över att unga har sunkiga attityder till sex och att de minsann måste ändra på dig. Där ser jag bara ett dubbelt svek från vuxenvärlden som varit och är med och upprätthåller normer om femininitet och maskulinitet – som ändå Ida säger och har rätt i – ungdomar är en produkt av samhället.

 

//Bea