Och så var det dags för löneförhandling

Jag tänker igenom vad jag ska säga och listar upp saker i huvudet som jag är bra på. Egenskaper och förmågor som går att värdera i form av pengar. Jag laddar och tänker nu ska jag stå på mig. Nu ska jag inte ge mig bara för att jag möter på ett motargument utan jag ska argumentera och visa mig så pass självsäker att löneanspråket blir en självklarhet. Sedan händer något helt annat. Samtalssituationen blir inte alls som jag hade tänkt mig och tvekar, för att sedan göra det jag hade tänkt mig. Står på mig. En diskussion uppstår och sakta men säkert känner jag mig jobbig. Jobbig för att jag står på mig gällande en sak som jag egentligen anser är mycket viktig. Motargumenten från motpartnern är egentligen inte särskilt konkreta eller sakliga vilket ger mig mer kraft. Men sen då, vad händer sen? För samtalet avslutas med att det måst fortsätta vid ett senare tillfälle. Och jag börjar grubbla.
Jag ingår i den fantastiska kategorin lärare. En underbetald enligt vissa (oss själva framförallt) eller en rimligt betalad grupp enligt andra. Ett kvinnodominerat yrke som har fallit i status de senaste decennierna. Samt ett yrke som är hårt utsatt för kritik av de flesta i samhället. Hur vida yrkets status har fallit med det ökade antalet snippor eller av andra anledningar vet jag inte och har egentligen ingen anledning att spekulera i det just nu. Oavsett drar man en koppling mellan hög status och löner där lönen visar värdet på det man gör och den utbildning man har.

Så hur får man en högre lön? Enligt vissa handlar det om individens förmåga att uppskatta sina förmågor och förhandla utifrån det. Så det var det jag gjorde. Jag tycker att jag är grym på mitt jobb. Jag har lagt ner mycket tid på min utbildning och pengar, jag har kunskaperna som behövs, är villig att utvärdera och utvecklas, bra elevkontakt, osv. (detta börjar låta som en arbetsansökan). Visst, det finns saker som jag inte behärskar eller har erfarenhet av än, men jag är ju inte färdigpaketerad i mitt yrkesliv direkt. Så det är utifrån detta jag värdera mig själv men så kommer fröken duktig ältandes: Har jag verkligen gett allt jag kan? Har jag verkligen dokumenterat tillräckligt? Har jag läst på tillräckligt? Har jag gett alla lika mycket tid? Men framförallt tog jag i för hårt? Har jag övervärderat mig? Jag känner plötsligt en skuld för att jag har bett om för mycket och gapat efter hela stycket.

Och där kan jag inte låta bli och fundera på om det är jag som är en så pass osäker person att jag inte litar på mig själv. Eller om det är min uppfostran, kön och samhällets syn på mig som spökar. För jag kan inte låta bli och undra om en man gör likadant, ifrågasätter sig själv och känner skuld. Enligt det jag hör och läser verkar det inte så, då just det är ett argument för löneglappen. Att det är för att kvinnor inte står på sig i lönesamtal som gör att vi ligger ca en 1000-lapp bakom våra manliga kollegor. Om så är fallet så får jag väl bara ta och stå på mig då och lita på min egen självvärdering. Men det kostar ett antal interna ifrågasättanden som jag önskar att jag hade sluppit för det tar tid och energi.
/Lina

Annonser

Kom och köp!

Vi har haft årsmöte och bestämt oss för att göra lite nya grejer framöver. När det nya kommer in ska det gamla ut, eller hur man nu säger, och vi har därför beslutat att bara fortsätta sälja böcker en begränsad tid. Eftersom att vi är säkra på att ni är många som tänkt att ni ska köpa boken eller kassen men ännu inte kommer er för det ger vi er nu en sista chans att köpa boken. Till förmånligt pris dessutom!

Vi kommer att sälja böckerna fram till sista juni.

Priserna är som följer:

  • Bok + kasse 100 kr
  • Enbart bok: 70 kr
  • Enbart kasse: 50 kr

Vill du köpa ett större antal böcker, kanske till din bokcirkel eller för att starta upp en feministisk samtalsgrupp, så får du mängdrabatt. Kontakta oss för priser!

Om ni vill köpa, hör av er till oss på team.skulden@gmail.com, om  boken ska skickas med post tillkommer frakt.  För en bok blir det t.ex. 24 kr.

Alla priser gäller till sista juni eller så länge lagret räcker.

P1010104
P1010103