Om skulden

Vi som gör ”Skulden är inte min” samlas kring att vi är feminister. Kvinnor har sedan tidigare samlats, så klart, men för oss är det ändå magiskt. Det händer saker när vi ses. Pratar. Berättar våra historier. Vi är så olika. Våra bakgrunder och val skiljer oss åt. Samtidigt så lika. Feminister. Unga Vuxna. Värmländskor. Feminismen är vår oas.

Vi har alla gjort en feministisk resa, ensamma och tillsammans. Hittat ord och tankar som förändrat, omkullkastat och påverkat våra liv. En del har rest länge. Andra har just påbörjat någon slags vandring. Det är omvälvande.

Överallt tvingas vi hålla försvarstal, likväl i det omgivande samhället som i relationen till de vi lever med. Vi ser också våra feministiska förebilder göra detsamma, förklar och försvara. Just nu verkar man hata feminister mer än någonsin. Vi tänker inte se på.

Så här kommer något annat. Skulden är inte ett försvarstal. Utan ett hyllningstal. Till varandra. Till alla er andra. Till systrar som gått före. Till de som ska komma efter. Till feminismen.

Feminismen är vår skuldbefrielse. Liksom systerskapet. Som ska hyllas, inte bara försvaras.

Det som skrivs här är en reflektion utifrån våra egna perspektiv, vi är medvetna om att det finns fler.

Vi som gör ”Skulden är inte min” heter:

Lina, Maria, Malin, Johanna, Torun, Josephine, Susanna, Madeleine, Elisabeth, Beatrice, Emma, Asal, Veronica och Katrin.

Välkomna!