Vi har alla träffat honom: han som ”fattar det här med jämställdhet”. (För er som gillar Liv Strömqvist – typ ”Queerposören”). Det är en hal typ. Svår att fånga, men hörs och syns mycket. Låt mig beskriva fattar-grejen-killen.
Fattar-grejen-killen vet vad han ska säga. Han tycker det är ”bra och viktigt med jämställdhet”. Pratar gärna mycket om hur han ”hjälper till hemma”. Fattar-grejen-killen är inte sällan vältalig och har inte sällan någon form av akademisk bakgrund. Vi pratar alltså om en snubbe som kan sin sak. Fattar-grejen-killen kan ofta referera till och redogöra för kvinnohistoria: kvinnans roll nu och då, rösträttskampen och då vidare (att kvinnohistoria inte borde behöva heta just det utan bara typ heta historia punkt slut tack och hej är en annan story… så att säga). Fattar-grejen-killen är inte sen att peka på orättvisor i stort: lika lön för lika arbete är en självklarhet. Det här är en sån där som ”vet vad han pratar om”.
Nu till problemet. Jag har träffat otaliga sådana här typer. Ja, de lever rätt nära mig. Dom finns överallt. Ibland kallar dom sig till och med feminister. Helt otroligt bra: men hur funkar det i praktiken?
Fattar-grejen-killen stora problem är att han fattat att det finns en struktur där den där förhatliga problematiken han själv är emot upprätthålls… men vad gör han åt det? Kunskap och retorik i all ära – men vad är det värt utan att den omsätts i faktisk praktik. Det enda fattar-grejen-killen får mig att vilja göra är att utropa: Men GÖR NÅT DÅ!
Nä, för det vill inte den här snubben. För på något underligt sätt lyckas fattar-grejen-killen slippa undan allt verkligt agerande i frågan om jämställdhet för att teorin är allena saliggörande i hans fall. Det är så fantastiskt att den här killen till och med (oftast) kallar sig feminist att han helt enkelt inte behöver omsätta sina kunskaper till ett faktiskt agerande.
Nu tänker kanske en och annan som läser: vad i hela friden vill du att den här fantastiskt underbara feministiskt lagda person av manligt kön ska göra då? En del kanske tänker att jag är orättvis. Inte alls. För vad är alla de här insikterna om sakernas tillstånd värda om de inte praktiseras?
Fattar-grejen-killen kan t.ex. flagrant utnyttja härskartekniker. Han kan kalla sin tjej regeringen (OBS mycket nedsättande, som om det vore konstigt att den du lever med kan ha synpunkter på nåt du gör och därmed inskränka på din personliga frihet… ett råd? Gå i terapi… nog om det). Han kan utan omsvep dras med i sina inte riktigt så feministiska vänners jargong om typ ”brudar asså höhö” (hallå! hallå! Jorden anropar grabb-planeten det kan lämpa sig att landa din svävare här och fundera på vad du kan göra i den här situationen).
Några råd till dig som känner att det skaver lite på insidan nu. Det kanske känns lite träffande och du kanske gärna vill säga nåt till mig nu om att du menar väl. Gör inte det. Det hjälper inte mig eller mina (och dina) medsystrar.
FEM RÅD TILL FATTAR-GREJEN-SNUBBEN
1. Beklaga inte att en kvinnlig kollega/kursare/kompis blev nedsättande behandlad på ett möte eller liknande situation e f t e r å t – och definitivt inte till tjejen i fråga. Kändes det fel redan där och då: säg nåt direkt!
2. Det är väl jättetrevligt om din kompis träffat en söt tjej (betraktarens öga and all that). ”Öhöhö träffa en riktigt fräsch brud asså, jävligt fin”. Kanske kan du fråga nåt om hennes person i stället för att fråga något om hennes yttre och fysiska attribut? Kan ju hända att hon har en personlighet? Statistiken är ju på din sida i den här frågan, så att säga.
3. Vi fattar att du hjälper till hemma. Bra. Det är normalt. Carry on, men i tystnad, tack. Det finns liksom ingen hemlig hushållsarbetesmedalj som delas ut till kvinnor för detta där du inte blivit inbjuden till ceremonin och inte får kliva upp på prispallen. Det är precis lika otacksamt som det framstår med hushållsarbete. Men om man delar på det blir det lättare och mer rättvist, så lägg ner den här energin, inte på att framhäva din hjälpande sida, utan på att påverka de som inte hjälper till hemma av dina kompisar eller kollegor. Den tid man inte själv lägger ned på en här typen av sysslor tas från någon annan persons fritid. Ofta nån du bryr dig om. Detta synsätt får du däremot gärna förmedla vidare.
4. Det finns ett talutrymmme som borde delas mer lika på ett möte. Du kanske känner det i t.ex. en förening. Förslå någon åtgärd. Kanske kan ni ta talarstatistik uppdelad på kön? Här kan du faktiskt göra nåt! Du har antagligen uppfattat det helt rätt och finns det en skevhet – bra, då kan det diskuteras med underlag. Och du: om du fattar grejen, då vet du också att du inte behöver upprepa exakt vad en tjej sagt för att det ska ”gälla”. Personer som inte alls tänker i de här banorna kommer bara höra dig och inte alls koppla din ”främjarteknik”. Det är inte en hjälp.
5. Tona ned. Du är säkert jätteduktig ”på det här med jämställdhet”, men var självkritisk. Det finns ingen ruta som kryssas i där det står godkänt, som vid uppkörningen. Det är ett ständigt pågående arbete med sin egen person som kommer att avgöra hur väl du själv kommer att bryta mot strukturen där kvinnor underordnas män och om du lyckas göra nya hål det nät av traditioner, konventioner och normer som avgör hur vi uppfattas – förutsätts vara – som män och kvinnor.
Det finns några sammanfattande ord för tillståndet hos de här killarna: läst men inte förstått.
Skrivet av: Madeleine
Skulden är inte min 
Jag vet inte om du syftar på personer som inte flyttat hemifrån, då kan man möjligtvis tala om att ”hjälpa till” hemma. Jag blir galen på folk som bor sambo/gift/kollektiv och säger att de ”hjälper till” med hushållsarbetet. Då lägger man huvudansvaret på någon annan, som man så välvilligt skänker en hjälpande hand. Lika illa som pappor (och folk runt papporna) som säger att de ska vara barnvakt åt sina egna barn!
Uttrycket ”hjälpa till” i fråga om hemarbete får bara användas (eventuellt) om gäster som dukar av eller nåt annat. Alla som hör till hushållet hjälps åt, samarbetar eller annat trevligt utttryck för att ta gemensamt ansvar.
Den där killen känner också att han ska gå in och rädda mig som tjej när någon säger något klumpigt och ojämställt, innan jag själv hinner svara, som att han måste ta hand om mig.
Får killen inflika något efter att du svarat själv, eller tycker du att punkt 1 i listan ovan ska strykas? Visar inte all sorts hjälp på en attityd att den utsatta parten inte är kapabel att försvara sig?
Allt beror väl på hur det görs, inte sant? Om du själv tror att du är den store ridderlige försvararen så kommer du säkert att uppfattas så. Det finns ca tusen sätt att vända situationen utan att uttrycka hjälpen ca på följande sätt: ”inte ska du väl vara elak mot den lilla hjälplösa flickan” (ironiserar en smula) eller på andra sätt göra den utsatta parten mer utsatt. En del av problemet är de som inte ser skillnaden mellan de här två sakerna. Oftast beror de här sakerna på att mötesklimatet (och tro mig, har suttit på fler än jag vill räkna) är dåligt i sig och att det drabbar en särskild part (ofta unga tjejer). Påtala det dåliga klimatet. Så enkelt knep! Ingen praktiserar det. Framför allt inte ”killar som fattat grejen” – eftersom de antingen praktiserar inledningsexemplet med den store försvararen etc eller själva är en del i problemet.
Har man makten att utmana strukturen så ska man göra det – men den makten får aldrig missbrukas.